Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de överdrivna beskyllningarna mot de enväldiga Karlarne och
i stället pekade på hur landet nu sönderslets av partier, hur flere
av partimännen voro köpta av utlänningar och i sin
förblindelse störtat landet i ett nesligt krig m. m. Om denna partiyra
finge fortfara, måste Sveriges öde bli att vanmäktigt och
söndrat nödgas böja halsen under främmande herrskaps ok. Enda
utvägen att undgå detta öde vore att bita i den hårda nöten
och lämna konungen friare händer att tygla självsvåldet bland
rådsherrar och ämbetsmän.
Naturligtvis försummade partierna icke att efter bästa
förmåga rusta sig till den blivande riksdagen även med
klingande övertygelsemedel. Bäst försedda voro Hattarne,
för vilka Frankrikes penningar nu som alltid stodo till buds.
Fredrik Gyllenborg var ej längre den högst betrodde utdelaren
av dessa bestickningsmedel — hans ärlighet var nämligen
misstänkt. Hans plats intogs i stället av en man, som skulle
låta mycket tala om sig, en överstelöjtnant Pechlin, son
till förre holsteinske ministern i Sverige men numera
naturligtvis naturaliserad svensk adelsman. Han hade lagt i dagen
så utomordentliga gåvor som intrigör, att franske ministern
utvalt honom till sin förnämste penningutdelare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
