Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lantmarskalken med uppenbar ohövlighet, och man anförde efter
henne det hotfulla yttrandet, att om konungen också hade
avlagt ed på regeringsformen, så vore hon icke bunden av
någon sådan.
Inför de församlade ständerna framlade nu såväl rådet som
konungen skriftligen sin uppfattning av tvisterna dem
emellan. Adolf Fredrik vädjade i sin skrivelse riktigt vältaligt
till känslorna. Han tog den Högste till vittne på den ömhet,
varmed han sökt främja sitt lands välgång, och bedyrade, att
han av yttersta förmåga vårdat rikets grundlagar och frihet.
»Jag betygar», utbrast han, »att riksens frihet och var
undersåtes rätt äro mig så heliga och kära, att jag gärna därför håller
var blodsdroppe ospard.» Men han kunde ej tro annat, än
att det vore både hans rätt och hans plikt att skärskåda de
rådslag och tankar, som riksens råd framlade, för att kunna
utröna, om de överensstämde med hans ed och samvete, samt
att därefter tillkännagiva sina tankar. »I annor händelse
vore jag», så veklagar han, »mindre betydande än den ringaste
landets inbyggare, vilken ingenting mot övertygelse och
samvete kan påtvingas.» Han bad nu riksens ständer säga sin
mening, på det han måtte kunna utöva sina konungsliga
rättigheter »okvalda, utan min billiga suckan och utan ständig
anledning till skiljaktigheter mellan mig och riksens råd.
Annars», klagar han till sist, »skulle jag långt hellre vara
beredd att återgiva en spira, den Gud och riksens ständers
fria val mig anförtrott, än densamma föra med ängslan och
utan konungslig värdighet.»
Men rådsherrarne voro genast färdiga med sina
påminnelser häremot: skulle Hans Maj:t ha rätt att efter sitt samvete
antaga eller förkasta de råd, som av riksens råd avgåvos, så
bleve Hans Maj:ts samvete Sveriges lag. Men samvetet är
skiljaktigt hos nästan var man. Därför hade Guds ord bundit
människornas samveten vid stadgar; och i politiska mål vore
samvetena bundna vid rikets lagar. Intet exempel funnes
på något fritt folk, som bundit sitt öde vid en regents
samvete; och ej heller hos oss vore det stadgat, att riket skulle
styras efter konungens samvete utan efter lag.
Stånden hänvisade det viktiga ärendet till en stor sekret
deputation av 250 personer. Stämningen var emellertid så
avgjort till rådets förmån, att hovets anhängare genast insågo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
