- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
140

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men andra skynda fram till talmannens skydd, och det artar
sig till allmänt slagsmål, då en av Olof Håkanssons vänner,
Josef Hansson från Älvsborgs län, vilken en gång skulle
efterträda honom som talman, hittar på att stämma upp psalmen
»Vår fiende ifrån oss driv!» . . . Orostiftarne lyssna en stund
och stå likasom i förundran men sluta med att instämma i
sången. När psalmen blivit avsjungen, börjar slagsmålet
igen. Men i detsamma träder lantmarskalken, Axel von
Fersen, med de andra talmännen inom dörren. »En hederlig
danneman» har kommit till honom med andan i halsen och bett om
hjälp för sin talman och sekreterare, »dem de ville mörda».

I anledning därav äro de tre talmännen nu här. Redan på
långt håll ha de från bondeståndets samlingsrum hört »ett
gräseligt gny och oväsende», berättar Fersen. När de träda
inom dörren till plenirummet, mötas de av en hemsk bild ur
livet: »ett häftigt käx- och nävakrig och blodiga ansikten;
talmansbordet omkullkastat; talmannen dragen på golvet,
till fönstret; sekreteraren stående uti en vrå, bakom ett bord,
med dragen värja, hållande bönderna ifrån sig med värjudden.
Min och de medföljandes oförmodade ankomst verkade någon
bestörtning» — med dessa ord tecknar Fersen situationen.

Nu höres från lantmarskalken ett dundrande: »Tyst! eller
skall tusende djävlar hämta eder!» Det verkar, och med bävan
och andakt åhöra allmogemännen först hans och sedan den
prästerlige talmannens straffpredikan. Sedan vågar ingen
sätta sig emot Olof Håkansson, då han tillspörjer ståndet,
om det samtycker till, att de deputerade få avgå.

Sålunda blev då ständernas deputation sent omsider färdig
att avgå till konungen. Lantmarskalken överlämnade
ständernas skrivelse med ett kort tal, och Hans Maj:t svarade med
några ord, om vilka bondeståndets protokoll ge följande
besked: »Taleman sade, att han ej kunnat höra, vad Hans Maj:t
härå i nåder behagat svara. Vilket de deputerade även
sannade.» Pä liknande sätt låter det i de andra ståndens protokoll.

Därmed var den stora grundlagsfrågan avgjord. Men nu
följde ett efterspel, som föranletts av tumultet i bondeståndet.
När Olof Håkansson återkommit med deputationen, som varit
uppe hos Hans Maj:t, yttrade han till ståndet, »att han ej
kunde utan hjärtans grämelse och sorg tänka på det gruveliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free