- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
141

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

buller och den svåra framfart, som emot honom i dag blivit
här i ståndet av några utövad». Aldrig hade han kunnat
tro, att han »på ett så heligt rum som detta skulle bliva
anfäktad. Han bad därpå den, som hade något klagomål emot
honom, stiga nu fram och sådant anmäla. Han ville svara
honom så här som för den strängaste domstol.

Men ingen steg fram eller talte något.»

Då meddelade han vidare, att han ej kunde undgå att å
vederbörlig ort anmäla det våld, som begåtts mot honom.

Det skedde inför sekreta utskottet, och därifrån kom
genast befallning till överståthållaren att arrestera de tre
riksdagsmän, som burit våldsam hand på bondeståndets
talman och sekreterare. En av dem, Lars Larsson, räddade sig
med konungens hjälp till Norge, men de två andra, Erik
Pehrsson och Erik Johansson, blevo gripna och ställda
under rannsakning inför sekreta utskottet.

För att ytterligare dämpa orosandan i bondeståndet beslöto
de andra stånden utse vissa deputerade att förmana bönderna
till enighet. Prästeståndet såg därvid sin uppgift mera som
själasörjare än som politisk maktfaktor och valde med tanke
därpå sina deputerade från samtliga stiften, bland dem
alla tillstädes varande biskopar. När dessa kommo in till
bönderna, begynte den ene efter den andre att med anförande
av bibelspråk förmana dem till endräkt. Slutligen tillsporde
biskop Troilius dem, »om de finge hugna sitt stånd med
underrättelse, att bondeståndet enhälligt lovat att låta sig ledas av
fridens och enighetens ande». Svaret blev ett enhälligt ja.
Därpå avslutades den högtidliga akten med avsjungande av
psalmversen »O kärleks eld, upptänd vårt sinn’!» —- »Och
sågos därunder många ögon rinnande.»

Samma dag beslöto ständerna att tillsätta en stor
kommission för att döma över uppträdet »med allt vad därutav
härflyter». Bönderna voro nu så kvästa, att ingen vågade
höja sin röst mot förslaget, och i borgarståndet blev
oppositionen nedtystad genom rop och hotelser.

Den nya förräderikommissionen blev ett fruktansvärt vapen
i Hattarnes hand. Till åklagare utsåg man också en man,
som ingenting lämnade övrigt att önska i ofördragsamhet
och hämndlust mot dem, som tillhörde annat parti. Hans
namn var Renhorn, och han var i dagliga livet borgmästare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free