- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
142

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Arboga, där han säkerligen gjorde sig lika bred i utövandet
av sitt märkliga ämbete, som då han från riksdagsbänken lät
sitt ljus lysa under långa föreläsningar i statslära. Hans
käpphäst var frihetens heliga sak — välförståendes friheten för
Hattpartiet
att härska genom sekreta utskottet, vars
allmakt ingen har förhärligat i mera högstämda ordalag än
denne fanatiker under frihetsdyrkarens mask. Ingen kunde
vara mera genialiskt skarpsinnig i att upptäcka de sämsta
bevekelsegrunder för allt vad hans politiska motståndare
gjorde och sade. Sådan var denne rättvisans vårdare. »En
arger karl» kallar Karl von Linné honom.

Till förräderikommissionen hänvisades nu rannsakningen
över alla politiska brott, både Silfverhielms och Anders
Olofssons och en mängd andra. Och dessa mål födde av sig
en mängd nya, ity att de anklagade genom sina bekännelser
invecklade andra personer i sin sak. Schechta gick på sitt
dumdristiga sätt själv i nätet och blev på sekreta utskottets
befallning arresterad. Sammalunda gick det med flere andra.

Under tiden fortgingo emellertid ständerna på den inslagna
vägen att sätta skrankor för kungamakten. Till förekommande
av framtida tvister mellan konung och råd angående
ämbetsutnämningar enades de om det ryktbarabtjänstebetänkandet,
i vilket regeringsformens befordringsgrunder, »skicklighet,
erfarenhet och förtjänst», förklarades vara liktydiga
med tjänsteår, såvida vederbörande oförvitligt förvaltat
sitt ämbete. Ty sedan en ämbetsman haft tillfälle att visa,
vad han duger till, så bliver den tjänst, han gjort, det säkraste,
ja enda tillförlitliga vittnesbördet om hans skicklighet till
en högre syssla. En ämbetsman, som oförvitligen och väl
förestått sitt ämbete, kan ej annat än vara skicklig. Han har
ock, i och genom det att han tjänat, förvärvat den egenskap,
som regeringsformen kallar erfarenhet, och med detsamma
den rättighet, som samma lag tillägger en sådan ämbetsman,
nämligen befordran. Liksom ingen utan skäl kan dömas
saker till någon missgärning eller förlustig någon sin
rättighet, så bör ej heller någon dömas oskicklig till befordran,
med mindre han genom ämbetsfel och försummelse själv
bevisat sig vara olämplig därtill. »Med ett ord: en
ämbetsman bör anses skicklig, så länge det ej kan bevisas, att han
är oskicklig.» När det nu gäller att vid tävlan om ett ämbete

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free