Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ständerna njöto av att visa konungen och isynnerhet den
spotska drottningen, att makten låg i deras händer. Så togo
de sig för att till guvernör för kronprinsen utse Karl Fredrik
Scheffer, en av cheferna för Hattpartiet. Konungens
protester förblevo kraftlösa — de endast retade riksdagen att gå
vidare och avlägsna även de utmärkta lärare, som prinsen
dittills haft, blott därför att dessa män voro alltför goda
vänner med kungaparet. Den ene av dem var Olof von Dalin,
som nu blev ställd under åtal för sina »kalottpredikningar»
m. m. I stället påtvingade man prinsen uppfostrare, som
konungafamiljen icke kunde tåla. Den lille känslige gossen
greps så hårt av skilsmässan från sina lärare, att han
insjuknade.
För kronprinsens och hans bröders nya uppfostrare
utfärdade riksdagen en instruktion — utan att den kunglige faderns
tanke därom blivit inhämtad. Däri inskärpte ständerna
nödvändigheten av att de blivande regenterna »äro uti de tankar
uppammade, att de hava ingen rättighet att inkräkta och göra
våld på undersåtarnes rättigheter; att kungliga personer icke
äro av finare slag skapade än andra människor, lika eländige
uti början av deras livstid, lika skröplige under fortgången,
uti ändalykten lika dödelige med dem och inför Gud på
domens dag lika ringe och fördömelige för deras laster och
odygder; att folkets val är grunden till deras höghet; och att den
Allrahögste icke skapat människosläktet för några tjugu
familjers särskilte lystnad.
Men dessa tankar», hette det vidare, »göra föga intryck på
barnen, när de, ledige ifrån sina läromästare, se
vederläggningen av de bästa moraler uti allt, som möter dem vid hovet,
då de genom förföriska ärebetygelser och en fåfäng prakt
ledas på de tankar, att de äro mera än människor och
människor däremot mindre än kräk. Därför hava riksens ständer
inskränkt de kungliga föräldrarnes naturliga rättigheter
över sina barns uppfostran, emedan alle konungar, lämnade
till sina egna böjelser, beständigt trakta att utvidga sitt välde.
Uti fria regeringar behöves mindre en konung än en
människa på tronen.» Därför ville ständerna, att prinsarne
»uppfödas uti de dygder, som pryda människor; att de till den
ändan skiljas ifrån alla de förförande omständigheter, som
vid hov äro oundvikeliga; att de hållas tarveligen uti mat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
