- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
145

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kläder, på det att deras egen sparsamma hushållning måtte
tjäna undersåtare till eftersyn; att de ofta resa omkring uppå
landet, understundom uti bonde-kojor se fattig mans
lägenhet och lära därav att tro folket icke vara rikt, fast allt vid
hov är uti ymnoghet, och tillika att föreställa sig, huru
överflödiga hovförtäringar göra för en fattig bonde och dess
hungroga barn deras betor[1] smärre och deras uselhet större».

*     *
*


Den stolta, häftiga Lovisa Ulrika hatade nu dessa ständer,
vilka så oförsynt trängde sig in i familjelivets helgedom,
trängde sig emellan föräldrar och barn. »Hennes huvud
började svindla», skriver hon i sin dagbok. Hon måste komma
ut ur detta olidliga beroende. Det återstod blott en utväg:
att omstörta styrelsesättet.

För att skaffa pengar till en revolution tillgrep hon den
utvägen att pantsätta sina juveler i Tyskland. Men sekreta
utskottet fick nys om saken och anhöll den 6 april 1756 hos
konungen att få veta, när det kunde falla Hennes Maj:t
lägligt att låta uppvisa de rikets juveler, som blivit lämnade
i hennes vård.

Nu förhöll det sig så, att av dessa juveler hade en del blivit
överlämnade till drottningen av Tessin vid hennes förmälning
i Berlin, en annan del vid riksdagen 1747. Dessa sistnämndas
egenskap av riksjuveler var obestridlig och av drottningen
erkänd; men förhållandet med de så kallade Berlinjuvelerna
var icke lika klart. Väl voro även dessa vid inköpet 1744
förklarade för riksjuveler, men genom det sätt, varpå Tessin
överlämnat dem åt henne, hade hon fått den föreställningen,
att de voro hennes privata tillhörighet. Det hade nämligen
icke skett på en gång och i högtidliga former utan »i stället
hade», såsom konungen meddelade Höpken, »grev Tessin
givit dem styckevis, somt vid en måltid, somt på en
maskeradbal, somt på komedien och dylika tillfällen». I anledning
därav hade drottningen »förmenat, att därvid varit mera
galanteri än högtidlig värdighet».

[1] Bitar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free