- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
153

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frankrike. Deras näringspolitik med alla sina
tvångsförordningar ginge ut på att »en och annan grossmäktig borgare,
som näppeligen nöjer sig med en furstlig levnad», skulle få
suga till sig rikets must och märg. »Borgarne anföras vid denna
riksdag av en rikets slemmaste blodigel» — det var Hattchefen
och Stockholmsgrossören Kierman, borgarståndets talman,
som därmed utpekades. Han var efter sin yrkesbroder
Plomgrens död den förnämste i ståndet. »Hos bönderna har rådet
denna gång vunnit insteg genom en giftig orm, den
äreförgätne Olof Håkansson.» Och inom adeln hade mutsystemet
tagit överhand. »Okunniga adelsmän föras lasstals på
dyngvagnar upp till riksdagen, förses med kläder och förtäring
och ledas upp till riddarhuset att ropa, skråla och votera»,
hette det.

Slag i slag kommo liknande orosbud från landshövdingarne
i Örebro, Vänersborgs och Skaraborgs län. Visserligen lät
allmogen ingenstädes locka sig till oroligheter, men man kunde
ju icke veta, hur pass farlig anläggningen var, och man satte
den helt naturligt i samband med revolutionsförsöket i
Stockholm. Därför blevo också ständerna obevekliga i föresatsen
att statuera ett exempel, som skulle injaga skräck hos alla,
vilka försökte träda den fria författningen för när. Förgäves
gick grevinnan Brahe, åtföljd av sin gamle far, omkring till
alla stånden för att personligen bedja om nåd för sin olycklige
make. Ingenstädes fick hon företräde. Hon fick endast till
talmännen framföra, vad hon hade på hjärtat, genom en
böneskrift, vari hon förklarade: »Jag skall med glädje innesluta
mig med min make uti något torn eller fästning och räkna
den för mig återstående sammanlevnaden med honom
såsom ett vedermäle av riksens höglovliga ständers
ynnestfulla medlidande för mig, vilket jag till min dödsstund skall
vörda och erkänna.» I sin ängslan och förtvivlan kastade
sig den stackars kvinnan på knä för Fersen.

Men ödet var obevekligt. I alla stånden blevo
dödsdomarna över både Brahe och hans olycksbroder utan
omröstning stadfästa. I bondeståndets protokoll står under
beslutet med blyerts skrivet: »Deras blod komme över eder och
edra barn!»

Erik Brahe, som till andra olyckor haft sorgen att på våren
1756 förlora fyra små barn i kopporna, hade ändå svårt för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free