- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
155

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den olycklige »undfick två à tre hugg, innan huvudet blev
skilt ifrån dess kropp».

»Greve Brahe trädde till stupstocken med all frimodighet»,
säger Fersen. »Han talte och läste med stadig och hög röst,
och efter dess eget förordnande sjöngs slutligen psalmen
’Jesus allt mitt goda är’, den han med hög ton fulländade,
varefter han, utan minsta svaghetstecken, böjde sina knän
och huvud.»

Hans maka gifte sedan om sig med riksrådet Ulrik
Scheffer, en av dem som år 1756 hörde till Brahes bittraste
fiender. Men alltsedan sin förste mans avrättning förmådde
hon aldrig höra hans dödspsalm utan att falla i gråt och
konvulsioner. Ännu 24 år därefter hände detta henne vid
en nyårspredikan på hovet, berättar en av de närvarande.

Ståhlsverd ville inte veta av några högtidliga ceremonier,
utan »när han kom inom fyrkanten, kastade han sin hatt i
gatan och ilade till stupstocken.

Puke, utan att förändra färg i ansiktet, gick sitt öde till
mötes med en behjärtad kallsinnighet.»

Väldiga folkmassor hade strömmat till för att åse det
blodiga skådespelet. »Alla taken kring Riddarholmen voro fulla
av åskådare, och den minsta fönsterglugg betaltes rätt dyrt»,
säger Fersen. En förtrogen vän till Erik Brahe, som befann
sig bland åskådarne, tillfrågades, hur han kunde ha hjärta
att vara vittne till sin väns död. Han svarade med största
kallsinnighet: »När min vän förråder sitt fosterland, så är
jag färdig att själv föra yxan.» Tre dagar därefter avrättades
de fyra andra dödsdömda på samma plats. Alltsedan
Linköpings riksdag hade Sveriges land ej bevittnat sådana
blodsdomar.

Ständerna visste också att komma åt själva roten och
upphovet till revolutionsförsöket. De uppdrogo åt
prästeståndets ledamöter att i egenskap icke av riksstånd utan av
själasörjare ge drottningen en skarp läxa.

Det högvördiga ståndet fullgjorde också con amore sin
plikt. Här voro ju ej blott envåldsplaner utan också fritänkeri
att straffa. Ärkebiskopen — den stränge Henrik Benzelius
— och biskop Troilius foro ut till Ulriksdal och uppvaktade
Lovisa Ulrika med en av ståndets samtliga medlemmar
undertecknad varnings- och förmaningsskrift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free