- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
156

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Prästerskapet sade sig ha »med största grämelse förnummit,
att tankarne om upprors anställande haft sin första
upprinnelse ifrån Eders kongl. Maj:t». Drottningen — hette det
vidare — hade brutit »de heligaste förbindelser av ed och
samvete, vilket Gud flerestädes i sitt ord hotat på det svåraste
sätt hämnas. Då andre därtill uppretas, kommer jämväl
deras synd på anstiftarens huvud; ävensom de nyligen
avlivades blod ropar över dem, som varit anledning och orsak
till deras brott. Den Högste har förlänat Eders kongl. Maj:t
många höga egenskaper, högt förstånd och vitter kunskap.
Han inplante i Eders kongl. Maj:ts hjärta, att Herrans
fruktan är den enda sanna visheten, och att fly det onda, det är
förståndighet!»

Ej nog med att den högdragna Lovisa Ulrika måste
höra på, när denna straffpredikan förelästes för henne i
konungens närvaro; hon måste också helt snällt avge
följande skriftliga svar: »Jag kan intet annat än med särdeles
nöje(!) upptaga Herr Ärkebiskopens samt det vördiga
prästeståndets nit för Guds ära och mogna föreställningar(!),
ländande till mitt och rikets väl, varjämte jag nu och framdeles
betygar ett särdeles misshag för alla sådana anlagda och nu
sist genom Guds nåd upptäckte skadeliga stämplingar.»

Lovisa Ulrika hade ej annat att göra än taga skeden i
vackra hand, om hon ej ville bli hemskickad till Berlin —
ty därom hade varit tal bland ständerna.

Enligt sina egna dagboksanteckningar lät drottningen dock
vid detta tillfälle icke synbart imponera på sig. Hon »hade»,
skriver hon, »i sin contenance[1] all den köld och i sina ögon
allt det förakt, som någonsin i en demonstration sättas kan».
Det måtte dock icke ha märkts av dem, för vilka föraktet
var avsett, ty i biskop Troilius’ redogörelse inför
prästeståndet för beskickningen heter det, att »för människors
ögon var Hennes Majestäts uppförande vid detta tillfälle
sådant, som någonsin kunnat önskas — huru hjärtat varit
beskaffat, var Gud allena bekant. Dock ville man förmoda
det bästa.»

För konungen gällde det hans krona. Men ständerna nöjde
sig med att skriftligen tillställa även honom en skarp varning.


[1] Hållning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free