- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
160

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och den dag, då den märklige mannen själv funne, att hans
i det godas tjänst så hårt ansträngda krafter ej längre tilläte
honom att sköta tjänsten, skulle han få taga avsked med
bibehållande av full lön för hela sin livstid samt rätt till pension
för änka och barn. Ja, partiets omtanke för ätteläggarne av
denna exceptionellt fulländade ras sträckte sig ännu längre,
ity att hans son, som var borgarståndets sekreterare, fick
ständernas förord att bli rådman i Stockholm. Lyckliga
stad! Fast det insåg ej stadens borgare. De voro så
förblindade, att de betackade sig för mannen. — Till historien hör
också, att Renhorn knappt hunnit bli utnämnd till
bankokommissarie, förr än han fann tiden inne att taga avsked.
Då fick han till på köpet själv utse efterträdare, varpå också
var en hacka att förtjäna.

Talmansarvodena blevo också ovanligt rundligt tilltagna
vid denna riksdag: åt lantmarskalken 72,000 d. s. m., åt
präste- och borgarståndets talmän 30,000, åt bondeståndets
18,000. Vad Kierman beträffar, var talmansarvodet blott
en ringa del av de förmåner, han förstod tillskansa sig. Så
fick han jämte ett par andra partitrogna affärsmän
tillåtelse att på kronans parker fälla och utföra masteträd, icke
att förgäta ett par andra förmånliga affärskontrakt med
kronan, vilka å borgarståndets vägnar undertecknades — av
ståndets talman.

Naturligtvis glömde Hattarne ej heller den okände
författaren till sin veckotidskrift »Ärlig svensk» utan tillerkände
honom en vacker belöning. Liknande exempel på
frikostighet med allmänna medel skulle kunna uppräknas i massor.
Det var förmånliga kommittéarvoden, att utgå nästan ett
helt år före kommitténs början; det var resestipendier för
fyra års tid åt Fredrik Gyllenborgs son; det var samma goda
förmån åt två söner till en av de partitrognaste
landshövdingarne, varvid jämväl deras informator blev ihågkommen
med årlig lön o. s. v. Det var, såsom självaste Hattchefen
Höpken kallade det, »en plundring av statskassan», vilken
han ej kunde annat än beteckna som otillbörlig.

Ett egendomligt fall av partibelöning var den, som
tilldelades prästen Rutström för den predikan, han höll för
artilleriregementet vid den påbjudna tacksägelsegudstjänsten
den 27 juni 1756. Han talade då straffande ord om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free