- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
166

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - »Svensker man i svensk dräkt!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Inledning till allmänna hushållningen» blev antagen som
lärobok vid både tyska och andra utländska universitet.

I fosterländsk hänförelse överenskom ridderskapet och
adeln på 1738 års riksdag »att efter viss tids förlopp ej bära
annan klädedräkt än sådane varor, som inom rikets gränser
beredde och tillverkade äro». Beslutet hälsades med tillönskan
av »lycka och Guds milda välsignelse». Kort därpå kom en
deputation från borgerskapet upp på riddarhuset och
meddelade, att detta stånd fattat samma beslut. Budskapet
mottogs med ett varmt känsloutbrott: »adeln tackade för så
prompt svar, klappade med händerna samt välsignade
borgarståndet». Beslutet gick igenom även i de andra stånden
och fastslogs i riksdagsbeslutet. »Svensker man uti svensk
dräkt!
» var Hattarnes lösen.

Den tidpunkt, vid vilken beslutet skulle vara genomfört,
sattes i 1739 års förordning till tre år efter densamma. De
köpmän, som efter den 18 april 1742 saluhöll utländska tyger,
skulle straffas med böter av 1,000 daler s. m. och varans
förlust; likaså köparen. »Ävenledes», heter det, »bör den skräddare,
som övertygas hava efter bemälte termin något sådant
utrikes tyg vetande till kläder förfärdigat, böta 500 daler s. m.
och förvisas ifrån ämbetet. Är det en kvinnsperson eller så
kallad sömmerska, plikte hon ävenledes 500 daler s. m.
Orkar hon ej böterna, avtjäne det med arbete på spinnhuset.»
Den gesäll, som var sin mästare behjälplig att bryta mot
förordningen, skulle vara förfallen till krigstjänst eller, ifall
han icke dugde därtill, ett års offentligt arbete. Men den
gesäll, som angav en dylik mästare, skulle få njuta hälften
av böterna och vara framför andra berättigad att i den
avsattes ställe bli mästare.

I 1752 års rikdagsbeslut kunde ständerna äntligen
konstatera, att man nått det så länge eftersträvade målet
»Svensker man uti svensk dräkt».

Ständerna kunde ej nog lovsjunga den blomstringstid,
som började för industrin. Så hette det i manufaktur- och
handelsdeputationens betänkande på 1741 års riksdag:
»Gud, som har sina bestämda tider till att antingen aga eller
upphöja ett folk, har verkligen visat besynnerliga tecken
därtill, att han lärer i nåder beslutit att välsigna och
upphjälpa vårt så länge och av så många olyckor tryckta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free