Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - »Svensker man i svensk dräkt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men obestridligt är, att kontoret handlat obetänksamt och
därigenom givit anledning till befogade förebråelser mot de
svenska myndigheterna för bristande tro och heder,
förebråelser som sedan ej heller sparades av utländska författare.
Emellertid tycks saken ha blivit i tysthet avvecklad.
Manufakturkontoret framhöll, att om man sökte tvinga
främlingarne att övergå till lutherska läran, så skulle man
därigenom endast köra ut ur riket en mängd nyttiga och kunniga
arbetare. Men om de finge vara i fred, skulle de snart genom
giftermål och andra förbindelser fästas här för alltid och
övergå till vår kyrka, såsom det förut hänt med de utlänningar,
vilka anställts vid de svenska bergverken.
Lika angelägen som man var att få in duktiga
fabriksarbetare från utlandet, lika stränga voro vederbörande mot
»löst och onyttigt folk», som försökte komma in i riket. Om
dem heter det i en förordning av år 1741, att »allt utrikes
ifrån inkommande löst folk, som icke förstår och idkar någon
lovlig och nyttig konst, hantverk eller annan näring,
hädanefter uti riket ej bör tålas; utan påbjudes allvarligen, det
alle judar, savoyarer,[1] lindansare, comœdianter med flere
gycklare, vad namn de hava måga, tartare och ziguener,
som med varjehanda ogudaktighet, spådomar, lögn samt
tjuveri tillfoga menige man stort besvär och olägenhet, jämväl
andre sådane utlänningar, som med barometrar, åtskillige
sorter glas, te och slike mindre nödige varor inkomma samt
redbare penningar med sig bortföra, böra vid gränsorterne
eller annorstädes, i städerne och på landet, varest de kunna
ertappas, skyndsammast förvisas utur riket. Även böra de
så kallade tråddragare och häktemakare samt alle andre
landstrykare överallt noga efterspanas samt vid ertappandet
vara förfallne till krigstjänsten eller ock, tillika med dylike
kvinnspersoner, till något annat kronones arbete, enligit
förra förordningar.»
För att bättre utnyttja den arbetskraft, som fanns inom
landet, påbjödo vederbörande år 1757 bland annat, att
kramhandeln med alngods och nipper skulle »till meste delen
bestridas av kvinnfolk», på det att »de övriga rörelserne, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
