- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
172

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - »Svensker man i svensk dräkt!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödvändigt måste nyttja mankönet, skulle hava bättre
tillgång till nödige lärogossar och drängar». Av samma skäl
förbjödos krögare att ha någon dräng eller piga, »med mindre
den är så gammal och bräckelig, att den till annat arbete
finnes otjänlig».

*



Den svenska industrin var denna tid en drivhusplanta,
av vilken många skott voro dömda att tvina bort. Men
trots alla missgrepp äga dock frihetstidens ständer den
obestridliga förtjänsten att ha skapat Sveriges första mera
betydande industri
. Denna industri överlevde, fastän i
blygsammare villkor, det bakslag, som följde på detta liksom
på allt hastigt ekonomiskt uppsving; och i våra dagar
upplever den en ny och större glanstid.

Att döma av riksdagsredogörelserna ha också de svenska
fabrikatens kvalitet efterhand förbättrats. År 1755
konstaterade sekreta handels- och manufakturdeputationen, att
flere av de svenska fabrikernas produkter gott kunde tävla
med de utländska. Den nationella vinsten av den inhemska
fabrikationen hade också under de senare åren varit mycket
större än förut, hette det. Vid slutet av 1750-talet, när
frihetstidens industri stod på sin höjdpunkt och bakslaget
ännu icke kommit, sysselsatte de svenska fabrikerna över
18,000 arbetare, av vilka mer än 14,000 tillhörde
vävnadsindustrin. Därnäst kom egendomligt nog tobaksindustrin
med något över 1,000 arbetare och ett tillverkningsvärde, som
uppgick till ¼ av vävnadsindustrins eller en million daler
s. m.

Ett livligt intryck av tobaksindustrin får man vid
läsningen av Linnés beskrivning av tobaksspinneriet i
Norrköping år 1741. »Vi sågo där», säger han, »många små barn
förtjäna sig födan: en del voro bussmakare, ihopläggandes
smala tobaksremsor, de där insupit en tobakssås, vars
komposition var här en hemlighet; andra bredde ut bladen;
andra voro puppenmakare[1], vridandes bladen omkring
bussarna till några kvarters längd; andra togo stjälkarna ur
bladen; andra spunno, läggandes bladen omkring


[1] »Dockmakare»: tillverkare av tuggtobak i form av flätor, som
påminde om dockor; jfr en docka tråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free