- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
173

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - »Svensker man i svensk dräkt!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

puppenmakarnas stycken, spinnandes tobaken till skepnad av ett
tåg; andra gjorde rullar; andra pressade; andra karvade
tobak till kardus.»

Stål- och metallfabrikationen var däremot obetydlig. Den
sysselsatte blott något över 400 arbetare, och
tillverkningsvärdet uppgick endast till 1/6 av tobaksindustrins. Så
mycket mera betydelsefull var däremot tillverkningen av
tackjärn, vilket alltjämt var vår förnämsta utförselvara.

*



En ständig källa till bekymmer för manufakturväsendets
vänner var svårigheten att skaffa garn i tillräcklig mängd
att mata väverierna på en tid, då all spånad skedde för hand.
Man införskrev spinnerskor från utlandet, man inrättade en
spinnskola i Stockholm för utbildning av skickliga
spinnerskor, vilka sedan i sin tur skulle »planteras» i olika städer och
lära ut konsten i kringliggande trakter. Dessa spinnskolor
blevo emellertid ej tillräckligt uppmärksammade av folket.
Då tillgrep regeringen ett annat medel för att böta bristen
på garn. Varje krögerska ålades genom en förordning av år
1740 att vid risk av att annars förlora krogrättigheten varje
vecka leverera en viss kvantitet ull- och lingarn till fabrikerna.
Kort därefter utsträcktes förordningen att omfatta även
stadens månglerskor, vid straff att de eljest, »evarest de på
torg, gator eller gränder befunnes, skulle strax av stadsens
uppsyningsman och vakt varda upptagne samt till arbete på
rasp- och spinnhuset avförde».

Det var emellertid ingen lätt sak att övertyga huvudstadens
krögerskor och torgmadamer om påbudets välsignelser. De
klagade bitterligen över intrång i deras borgerliga rättigheter.
Slutligen vände de sig med sina klagomål direkt till regeringen,
men denna slog dövörat till och utsatte blott en viss tidpunkt,
efter vilken påbudet ovillkorligen måste efterlevas. Höga
vederbörande funno, att därtill lämpade sig nästkommande
Pauli omvändelsedag, då de klagande borde noga besinna,
vad deras frid tillhörde. Motståndet blev dock så starkt,
att 1741 års riksdag gav efter och upphävde påbudet, mot
det att krögarne i Stockholm skulle erlägga en årlig skatt,
som borde användas till att utvidga spinnhusen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free