- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
174

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - »Svensker man i svensk dräkt!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter detta misslyckade försök hittade ständerna på att
uppmana varje socken i riket att å egen bekostnad skicka
några kvinnor till närmaste stad för att lära sig spinna och
sedan i sin tur lära ut konsten i de olika byarna. Men detta
försök till lindrigt tvång gjorde blott folk ännu mera
obenägna för garnspinningen. Genom vederbörandes försök att
tvinga krögerskor och månglerskor därtill hade denna
binäring rent av blivit föraktlig och ansågs som »en osnygg
hantering», isynnerhet som den betalade sig dåligt.
Vederbörande fingo alltså lägga an på att utvidga spinnhusens
leveransförmåga.

För finare spånad fanns det däremot större intresse ute
i bygderna, därför att den betalade sig bättre. Därav
begagnade sig vederbörande och lyckades småningom intressera
allmogen för spinnskolor, där detta slags spånadsarbete
utlärdes. Resultatet visade sig också i en ökad
produktion av finare garn.

Även barnhusbarn skulle lära sig spinna, »på det de
sedermera måge kunna sättas till manufakturierne» — heter det
i 1739 års manufakturprivilegier.

Att skaffa tjänlig ull till garnspånaden visade sig ej heller
så lätt, ty flere länder hade för att gynna sina egna fabriker
antingen förbjudit utförsel därav eller belagt varan med hög
exporttull. För att fylla bristen hade Jonas Alströmer
infört spanska, engelska och holsteinska får och även
införskrivit utländska fåraherdar eller »schäffrar», som skulle
undervisa allmogen i en rationell fårskötsel. För somliga
trakter tillsattes »provinsialschäffrar» att hålla uppsikt över
fåraveln inom landskapet. I 1741 års »förordning
angående visse præmier på fullgoda får» bestämdes bland
annat:

1) »Alle så krono- som skatte- och frälse-bönder, klockare
på landet, torpare, soldater, båtsmän, saltpetersjudare,
mjölnare, socknehantverkare, fiskare i skärgårdarne och
deras änkor, vilka sig förskaffa goda får av engelsk eller
spansk art, skola hava att årligen undfå præmium av 1
daler s. m. för varje gumse av ovannämnda slag, som är vit
till färgen och fullkomlig god till avel, och 16 öre s. m. för
vart gumse- eller tackelamb av lika god art, det året som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free