- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
176

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Havets och skärens rikedomar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Havets och skärens rikedomar.



DE omsorger, som Mössorna nedlagt på fisket,[1] förfelade
icke sitt ändamål. Av Hattarne uppmuntrades denna
näring ytterligare genom premier och tullfrihet för salt.

År 1747 började sillen efter ett par mansåldrars frånvaro
gå till i stora massor i Bohuslän för att sedan hålla sig där
ända till 1809. Det är den längsta av de bohuslänska
sillfiskeperioderna. Fisket beräknades för åren 1752-55 ha
skaffat riket en »nationell vinst» på nära 10 millioner daler
s. m. och rikets undersåtar en arbetsförtjänst på över 5
millioner daler. Det var framför allt det goda sillfisket på
västkusten, som åstadkommit detta resultat. Men som
fiskefartygen brukade ligga ute hela fjorton dagar, hann en
hel del sill bli mer eller mindre skämd, innan den blev
ordentligt saltad. Både inom och utom landet klagades över
den ruttna sillen, och i Nederländerna var av denna orsak
import av svensk sill förbjuden.

För att råda bot på detta missförhållande utfärdade
svenska regeringen år 1754 ett synnerligen detaljerat
reglemente för havs- och skärgårdsfisket i riket. Men allt detta
reglementerande med senare tillkomna hårfina
detaljbestämmelser angående premier m. m. gick till överdrifter.

Dock får man väl hoppas, att det hade sin nytta med sig,
att Kungl. Maj:t år 1755 utfärdade ett påbud »till
förekommande av den skada, som sillfångsten tillskyndas kan
genom skjutande, den tid sillen uppstiger till stränderne».
Vid 500 daler silvermynts vite förbjöds nu »allt skjutande
och styckens lossande såväl på fästningarna i Bohus län
som även på krono- och köpmansfartygen, i hamnarne och
skärgården, så snart sillen i skären förmärkes». Följande år
utsträcktes förbudet att omfatta hela rikets kust. Lotsarne
fingo vid risk av svårt straff sig ålagt att varna alla
ingående fartyg från att överträda förbudet. Dock gjordes
undantag för nödskott och signalering efter lots.

*     *
*




[1] Se bd V: sid. 557.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free