Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Järnhantering och sågverksrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sta nöje i att slöjda och smida. Han var ej mer än tretton
år fyllda, då han fick börja studera vid universitetet. Men
samtidigt fortsatte han med att svarva och fila järn och
mässing samt experimentera av alla krafter i sin egen lilla
verkstad. När han blev sjutton år, fick han lämna universitetet
och följa sin lust att ägna sig åt bergshantering. Efter endast
några månaders handledning i proberkonsten eller konsten
att bestämma olika mineralers natur och beskaffenhet var han
utlärd i detta svåra fack och fick snart undervisa andra däri.
Men år 1740 drabbades han av ett hårt slag. Då dog hans
far, och han kunde ej mer få något understöd hemifrån.
Sparsam och förnöjsam, som han var, drog han sig dock fram på
inkomster motsvarande vanligt »fångtraktamente», som han
säger. Huvudsaken för den vetgirige ynglingen var att få
utbilda sig i sitt fack, och det fick han under ledning av
bergmästaren i Roslagen och Västernorrland, som gav honom
anställning hos sig såsom biträde. Han begagnade nu alla
tillfällen att studera gruvväsendet i Bergslagen, och efter sex
års sådana studier kom han i tillfälle att vidga sina vyer
genom en utrikes resa i Nederländerna, Westfalen och Frankrike.
Med den grundlighet och planmässighet, som kännetecknade
allt vad Sven Rinman tog sig för, drev han sina studier,
och rik på nya, värdefulla rön återvände han hem.
Nu blev hans erkända duglighet tagen i anspråk för olika
uppgifter, och 1751 blev ett märkesår i hans liv. Då
anförtrodde bergskollegium honom överinseendet över hela
tackjärnstillverkningen i riket. Han nedlade nu ett nitiskt arbete
på att förbättra denna näringsgren i avseende på så väl
kvantitet som kvalitet genom att införa en mängd förbättringar,
genom att söka förmå bergsmännen till att nedlägga bruk
med dålig malm och i stället återupptaga driften i en del
nedlagda gruvor med god malm samt till att genom samarbete
driva sitt arbete mera ekonomiskt och med mera homogent
resultat o. s. v. Mycken framgång hade han med sitt arbete
och skulle haft ändå mera, om ej bergsmännens tröghet och
obenägenhet mot förändringar lagt så många hinder i vägen.
Nio år senare erhöll han en ny och maktpåliggande
befattning såsom direktör för grovsmidet i Sverige. Sin verksamhet
utövade han under ständiga resor, varunder han anlade en
mängd nya järnförädlingsverk i olika landsändar. Bland
annat gjorde han, som han berättar i sin levernesbeskrivning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
