- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
181-2

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Järnhantering och sågverksrörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»början till en ny och här förut i riket obekant inrättning med
ett valsverk för stora och mycket tunna kopparblecks
valsning, vid Avesta. Åtskilliga av bruksbetjäningen, som
gemenligen förakta det de inte förstå, höllo denna inrättning för
onödig, varför den också någon tid inte nyttjades. Men kort
därefter uppkom stora beställningar på valsat bleck till
skeppsbeklädning. Detta verk befanns då av förståndige
män alldeles oundgängligt och även nödigt att öka med en
dylik inrättning, varifrån tillverkningen av de sköna och
jämna samt stora takblecken, som nu kunna erhållas ifrån
Avesta, har sin uppkomst.»

Sina många erfarenheter på järnförädlingens område
nedlade han i flere skrifter, av vilka den märkligaste är ett stort
arbete, som han blygsamt gav titeln »Försök till järnets
historia», ett verk som än i dag äger stort intresse och utgör ett
vackert vittnesbörd om hur vetenskap och praktik hos Rinman
på ett lyckligt sätt förenades. Här behandlar han metoderna
för järnets utvinnande ur järnmalmen och dess förädling till
manufakturvaror.

År 1773 flyttade Rinman till Eskilstuna, där regeringen år
1771 grundat en »fristad» för arbetare i järn, stål och metall.
De arbetare inom dessa branscher, som slogo sig ned här,
fingo nämligen frihet från alla kronoutskylder, mot att de
höllo en verkstad i gång i varje gård. År 1784 utnämndes
Rinman till direktör för fristaden; och att han blev en
omtänksam styresman kunna vi förstå av hans föregående
verksamhet. På denna plats slutade han också sitt strävsamma,
gagnerika liv, år 1792. Den anspråkslöse mannens sista önskan
var, som han skrev i sitt testamente, »att till min begravning
må göras den minsta kostnad, som med anständighet kan
åstadkommas: är ock lika nöjd, om min jordiska överleva
lägges i murad grav eller i svarta jorden, allenast att min K.
Hustrus lik i sinom tid må komma vid min sida, som i
synnerhet ålägges mine efterlevande».

*     *
*



Järnbruken hade under frihetstiden ofta svårigheter att
få tillräckligt med träkol, beroende på att allmogen tyckte,
att kolningen var för besvärlig och betalte sig för dåligt. I
Norrland hade det särskilt under åren närmast efter det stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free