- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
190

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Överflödsförordningarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Överflödsförordningarna



gjorde sig naturligtvis ej mindre kännbart påminta under
Hattarnes regemente än på Mössornas tid. Som ett exempel
på huru dylika ukaser måtte ha härjat i den fattiges liv och
till vilka grymheter de maktägandes experiment i
rikshushållningen kunde ge anledning må följande kulturbild från
anno 1749 tjäna.

Vid Vaksala härads sommarting i Uppland tilltalade
vederbörande fjärdingsman soldatänkan Katarina Persdotter
från Gamla Uppsala by, för det hon en söndag kort förut
»i Vaxala kyrka brukat för bred spets på huvudet». Enligt
1720 års förordning var det nämligen vid 200 dalers böter
förbjudet att bära andra spetsar än knypplade, och finge
dessa ej vara mer än en finger breda. Den spets, som
Katarina Persdotter burit, hade väckt anstöt genom sin olagliga
bredd, och för säkerhets skull hade fjärdingsmannen
»berörde dag tagit den av henne» och uppvisade den nu inför
rätten. Den befanns också vara »mest ett finger för bred
emot måttet, ehuruväl nog gammal och sliten».

»Bemälde hustru», heter det vidare i Vaksala häradsrätts
dombok, »kunde ej neka, det hon ju icke berörda spets
brukat och burit i kyrkan förberörde dag, men beklagade sig
av okunnighet sådant gjort, helst hon ej skall förstått, att
vad gammalt och utslitet är skulle vara förbudet att bära,
bedjandes om tillgift och försköning denna gången med
utlåtelse att sig hädanefter därföre tillvarataga.

Käranden påstod, att hon efter lag måtte härför ansedd
varda, och att hennes föreburna okunnighet icke måtte
lända henne till befrielse, emedan hon nogsamt vetat detta
vara förbudet och själv flere resor tillförene sett, det andras
spetsar blivit mätte, och således av idel högfärd sig
härutinnan försett.

Hustru Katarina hade ej något häremot att invända,
bedjandes allenast om förskoning.

Häradsrätten tog alltså saken i övervägande och stannade
däröver i följande utslag: Alldenstund änkan hustru
Katarina Persdotter själv måst vidgå, att hon sistlidne söndags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free