- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
191

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Överflödsförordningarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

8 dagar sedan har i Vaxala kyrka burit på huvudet en spets,
som, ehuru den något gammal är, dock vida överstiger den
bredd, som på knypplade tråspetsar är tillåtlig: alltså kan
häradsrätten ej undgå att enligt Kongl. förordningen till
en och annan yppighets och överflödighets avskaffande,
daterad den 3 juni 1720, och dess 2 § därför sakfälla henne
till 200 daler silvermynts plikt, hälften till angivaren och
hälften till nästa fattighus, men i brist av botum avstraffes
med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd på Uppsala slott.

Är och dag som förr skrivet står.

                                På häradsrättens vägnar

                                                        P. Gråstéen.»

Den fattiga soldatänkan traskade då med bävande hjärta
in till Uppsala för att få hjälp av någon lagklok herre. Och
där fann hon en juris studerande, som satte upp åt henne
en besvärsskrivelse till Svea hovrätt. Här framhåller hon
först sitt »usla och fattiga tillstånd», som nödgade henne
att »nyttja sådane plagg, som jag antingen genom
barmhärtige människors givmildhet kan få eller för en ringa
penning erhålla, utan avseende på deras övriga
beskaffenhet». Nu hade »berörde spets varit alldeles försleten,
söndrig och oduglig, samt av så slät beskaffenhet, att ingen, som
icke med mig varit av fattigdomsoket tryckt, skulle hava
vårdat sig att densamma av en väg upptaga». Dess bärande
hade således ingalunda varit ett bevis på högfärd utan
tvärtom varit ägnat att »upptäcka hennes torftighet». Men
för resten hade hennes juridiske medhjälpare listat ut, att
hon alls ej behövde bedja om nåd, ty i 1746 års förnyade
förordning mot en och annan yppighet hette det
uttryckligen, att med bestämmelsen i 1720 års förordning om en
fingers bredd skulle förstås en tum. Och nu hade,
fortsätter hon, »jag samt andra med mig vid berörda spets
mätande befunnit den icke innehålla något märkeligit över en
tum men väl, efter häradsrättens mätningssätt, över en
finger, som ofta icke utgör hälften av en tum». I anseende
till att lovliga häradsrättens utslag alltså ej var grundat på
nu gängse lag, anhöll hon ödmjukligen att bliva ifrån det
henne ådömda straffet befriad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free