- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
192

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Överflödsförordningarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På grund härav infordrade hovrätten förklaring av såväl
häradshövdingen som fjärdingsmannen. Det dröjde nära ett
helt år, innan dessa svaromål hunno inkomma till hovrätten.
Häradshövdingen opponerade sig bestämt mot den
klagandes »förgripeliga insinuation», att häradsrätten ej skulle ha
tagit hänsyn till 1746 års förordning. Ty det mått, varmed
rätten mätt spetsen, var »ofelbart ej efter finger utan etter
tum inrättat», varför den anklagades invändning vederlade
sig själv. För övrigt tillkomme det ej underdomstolen »att
straffet lindra eller eftergiva, för det berörde spets var
gammal och nog sliten, eller för det hon, som brutit, är fattig,
vilket allena överdomaren tillkommer, dit hon blev
underrättad att sig vända med ansökning om försköning».

Fjärdingsmannens förklaring andas idel brinnande
oegennyttigt tjänstenit och ädel harm över soldatänkan Katarina
Persdotters samhällsvådliga förbrytelse. »Jag kan», säger
han, »icke för min ringa del finna, det den nu efteråt
påfunna ursäkt, att hustru Karin skall fått denna spetsen till
skänks eller för något särdeles gott köp, vara något skäl
till hennes befrielse ifrån plikt, emedan förordningen därtill
ingen anledning giver; och skulle bliva alltför många, som
ville sig därav betjäna till att dymedelst få överträda
förbud.» Han påpekar också, att hustru Karin själv i sin inlaga
ju faktiskt erkänt, att spetsen verkligen varit för bred:
»Fastän, som hon i sin skrift säger, det icke skall varit något
märkeligit över en tum, så tillstås likväl, att den varit
något över.» Därför skulle det vara sorgligt, om hon finge
»alldeles onäpst framlöpa och andra med sig till yppighet
och överflöd förföra».

Vi få väl hoppas, att hovrätten i alla fall var nådig mot
den stackars soldatänkan. Men omöjligt är det ingalunda,
att hon fick med vatten och bröd sona sin »förbrytelse
mot samhället».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free