Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd
- Till kamp mot njutningslystnaden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till kamp mot njutningslystnaden!
ALLTSEDAN 1738 var Hattarnes slagord »Svensker man
i svensk dräkt!» Det var härskriet, varmed man eldade
sekreta utskottet till nit för den inhemska
vävnadsindustrin. Det var också ett symboliskt uttryck för hela den
nya näringslagstiftningen. På 1755—56 års riksdag
utvidgades programmet med ett nytt lösenord: att »var och en
måtte åtnöja sig med landets goda till spis och
underhåll». Därmed fick förbudspolitiken ett vidsträckt fält
att verka på.
Till de utländska varor, som det sålunda blev en nationell
plikt att hejda »lystnaden» efter, hörde särskilt kaffe och te,
socker, vin, tobak och utländska frukter. Rättigheten att
dricka te och kaffe hade redan 1747 belagts med en avgift
för vart hushåll. Ty ständerna ansågo det »billigt, att de, som
hade råd att vara läckra i smaken, måtte erlägga något
rundeligare i kronans kassa». Den som uraktlät att anmäla sig
och betala konsumtionsavgiften till myndigheterna, drabbades
av 100 daler s. m. i böter och »miste käril och koppar».
Även bruket av röktobak och snus blev belagd med accis,
olika stor alltefter vederbörandes sociala ställning. Bönderna
förbehöllo sig dock att få bruka snuset fritt. Soldater voro
befriade från avgift för såväl röktobak som snus, så länge de
stodo i kronans tjänst. Straffet för överträdelse av
förordningen var detsamma, som när det gällde kaffe.
Några blad ur en rättegång mot en snusande bonde må
tjäna som provstycke på hur 1747 års förordning kunde
verka. Kontrasten mellan den allvarsamma lagtonen och
det futtiga ämnet är dråplig. Scenen är Uppsala stads
kämnersrätt, dit uppsyningsmannen Peter Åkerlind instämt
bonden och rusthållaren Matts Mattson i Granby och
Erntuna socken, därför att han »här i staden skall brukat snus,
utan att han därtill sig angivit eller till avgift taxera låtit».
I anledning därav yrkade Åkerlind på 100 daler silvermynts
böter enligt kungliga förordningen av år 1747.
Matts Mattson svarade enligt kämnersrättens protokoll,
»att han väl icke förnekar, det han förledet år en gång, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0197.html
