- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
195

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Till kamp mot njutningslystnaden!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plikta, fick två söndagar sitta i stocken. Samma straff
drabbade de felandes föräldrar eller husbönder, därest de
»genom flathet och försummelse» gjort sig medskyldiga.
Soldater voro dock undantagna även från detta förbud,
ty — heter det i förordningen — »med dem är det en hel annan
beskaffenhet».

De nya pålagorna ingåvo folk farhågor för ännu flera, och
beskäftiga pratmakare satte i gång rykten om att det skulle
bli skatt på barn, vaggor, skägg och en del andra ting, som
näppeligen kunde räknas vare sig till lyx- eller till
njutningsmedel.

År 1756 höjdes bland både regering och ständer
varnande röster mot det överhandtagande överflödet,
isynnerhet i mat och dryck. Särskilt talade riksrådet Löwenhielm
sig varm för nödvändigheten att leva sparsammare och minska
behoven. Den föreställningen, att var och en kunde få leva
så, som han hade råd till, måste arbetas bort. Löwenhielm
yrkade därför på kraftiga åtgärder för att hindra både
införsel och bruk av sådana överflödsvaror som kaffe, te,
fina viner och sydfrukter. Ständerna kommo också överens
om att förbjuda importen av både dessa och en mängd andra
överflödsvaror. Ja man gick så långt, att man utsträckte
förbudet även till kopparstick samt statyer och byster av
alabaster och gips. Ur vilken synpunkt så skedde må
lämnas därhän.

En mer än hundraårig erfarenhet hade dock nu hunnit
lära regering och ständer, hur föga förbudslagar i själva
verket förmådde uträtta mot begäret efter vällevnad och
bekvämlighet. Riksdagen vände sig därför till konungen
med den anhållan, att han ville vid alla tillfällen »med onåd
utmärka all yppighet och överflöd» såsom en säker orsak till
rikets ruin. Och till riksråden uttalade ständerna den önskan,
att de måtte förelysa ämbetsmännen med exempel av
»tarvlighet och återhållsamhet». På detta sätt hoppades ständerna
vid sin nästa sammankomst få bevittna det sällsynta
skådespelet av »ett allvarsamt och sparsamt folk, som dock genom
idoghet och handel sig dageligen förkovrade».

Verkningarna av de många förbuden blevo ej heller, vad
regering och ständer önskat. Visserligen försvunno de
förbjudna varorna från tullverkets längder, men icke förty funnos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free