- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
198

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Lurendrejerierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lurendrejerierna



hade länge vållat regering och ständer mycket bekymmer.
De måste väl också betecknas som ett oundvikligt ont, så
länge den inhemska industrin ännu icke kunde fylla ens de
mest anspråkslösa fordringar men utländska varor voro
belagda med införselförbud eller oerhört dryga tullavgifter.

I det längsta ville man intala sig, att man genom stränga
lagbud skulle kunna skrämma smugglarne ifrån »en så
liderlig födekrok». Intet straff borde vara för strängt för »en last,
som på vederstyggligt sätt försnillade kronans inkomster
och betog många tusenden deras bröd».

Enligt 1739 års »förordning mot lurendrägerier» bestod
straffet för första resan smuggleri av tullpliktiga varor i
varans förlust och böter med tre gånger dess värde samt
förlust av borgerlig rätt och näring, tjänst eller ämbete. Var
smugglaren bonde, måste han gå från gård och grund. Andra
gången en person beslogs med smuggling, ökades straffet
med ärelöshet, och tredje gången med schavottering samt
livstids straffarbete i kronans slott eller smedja. Gällde
smuggleriet sådana varor, som voro till införsel förbjudna,
skulle den skyldige första gången stånda dubbel tjuvsrätt
och redan andra gången sändas till fästning eller smedja
på straffarbete. År 1753 skärptes straffet för denna
förbrytelse med spöslitning eller fängelse vid vatten och bröd för
den som ej förmådde betala böter, och i alla händelser
dessutom till ett eller flere års straffarbete på fästning eller
spinnhus.

Det visade sig emellertid nu som alltid, att ett straff, som
för allmänna rättsmedvetandet kännes för hårt, förfelar sitt
ändamål. Litet var gick hellre miste om den vinst, som
tillerkändes beslagtagaren, än han »åsamkade sig lurendrägarens
och hans familjs frätande suckar och oroades av ömt
medlidande över mans, hustrus och barns oupprätteliga
fördärv». Under sådana förhållanden fann 1756 års riksdag det
rådligare att avskaffa vanfrejds- och kroppsstraffet men i
stället »låta lurendrägaren känna en lindrig och måttlig
näpst» jämte det, att han gick smuggelgodset förlustigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free