- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
200

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att sedermera bortarrenderas till enskilda. Arrendeavgifterna
borde tilltagas så dryga, att ej blott staten finge en betydande
inkomst, utan även varan bleve så pass fördyrad, att
missbruket därav inskränktes. Genom ett mera
ändamålsenligt tillverkningssätt i stor skala skulle även
spannmålsförstöringen minskas. I samma riktning borde ju också den
bestämmelsen verka, att staten finge bestämmanderätten
över hur mycket brännvin som för vart år skulle få brännas
av varje arrendator.

På riddarhuset hade brännvinsfrågan en i hög grad
stimulerande inverkan. Hetlevrade talare drogo i härnad för
den dryck, som av allmogen när så till sägandes räknad för
deras högsta goda och det enda nöje, de här i världen äga».
Därför kunde man väl tänka, vilken påföljd det skulle ha
att beröva dem det, »ty både allmogen och knekten försvara
brännevinssupen». Den tappre karolinen general Düring
»lämnade till var och en att betänka, om det är möjeligit, att
allmogen, som går i ett strängt och svårt arbete, trugar i
sig torr och mager spis, stundom surt dricka och stundom
vatten, kan begå sig utan brännevin».

Major Schechta betygade, att om än de föreslagna
åtgärderna skulle inbringa kronan över hundra tunnor guld,
»så komme det ändå i hans sinne intet det ringaste upp emot
enighetens förlust i riket, varigenom vi skulle bliva försatte
uti ett allt för bedröveligit och uselt tillstånd. Ty ingenting
kan eller bör vara oss en dyrare avsaknad än enigheten;
och vågade han för sin del liv och blod till frihetens försvar
och enighetens bibehållande i landet.»

Mest var dock stämningen upphetsad därigenom, att
deputationens förslag ansågs innebära ett ingrepp i ridderskapets
och adelns privilegier. Dessa tillförsäkrade nämligen ståndets
medlemmar rätt att hålla krogar, vilka skulle vara befriade
från alla pålagor. »Ska vi nu», utropade en talare, »sakna
krogarna, som med skäl kunna räknas ibland ridderskapets
och adelns förnämsta inkomster vid deras avelsgårdar, och
vi härnäst bliva av med kvarnarna till, så är det sedan intet
stort mera övrigit, som kan oss fråntagas!» Ja t. o. m.
minnena från forna stormaktsdagar uppkallades till värn för
den dyrbara krogrätten. Düring talade med pietetsfylld
rörelse om att han ägde »en krog vid Dalerön, som den store

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free