Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Gustav Adolf, glorvyrdig i åminnelse, benådat med
privilegium». Rör vid så vördnadsbjudande rättigheter, den
som vågar! menade major Schechta. Ingen kunde kasta
dem över ända. Ja han protesterade mot att frågan alls
finge komma under omröstning, eftersom den rörde privilegierna.
Löwenhielm,[1] som nästan ensam fick sköta försvaret för
deputationens betänkande, menade, »att det icke kan räknas
för någon adelig övning att sälja brännevin». Vad frågan om
brännvinets nytta eller skada beträffar, yttrade han bland
annat: »Det sägs väl, att soldaten ej kan umbära brännevin i
fält. Jag medger ock gärna, att det då väl kan behövas; och i
slikt fall har regeringen fria händer att därom annorlunda
förordna. Men eljest kunde väl gemene man vara brännevinet
förutan. Åtminstone kunde de begå sig med mindre än
härtills och betala något därföre till kronan.» Han bad
ridderskapet och adeln betänka, att riket tarvade hjälp och
undsättning. Det vore väl då bättre, »att brännevinssupare
betalade, vad som härtill fordras», än att ämbets- och tjänstemän
skulle gå miste om sina löner.
Så framgångsrikt kämpade Löwenhielm också för
deputationens förslag, att detta segrade vid den slutliga
omröstningen. Men två finska adelsmän reserverade sig och
»förbehöllo sig och sina hemmavarande medbröder i Finland
friheten till att bränna och slippa denna avgiften, om
än de, som bo här i Sverige, änteligen vilja sig densamma
åtaga».
I borgarståndet fick frågan samma utgång som hos adeln.
Men bönderna hade genast röstat ned förslaget, och prästerna,
som efter sin vana voro obenägna för brådstörtade
förändringar samt önskade bibehålla ett gott samförstånd med
bönderna, förenade sig med dessa om att förkasta förslaget.
Således stodo två stånd mot två, och frågan måste alltså
förfalla.
Enligt ryske ministern von Korffs uppgift hade man
intalat bönder och präster, att avsikten med
brännvinsbränningens överlåtande på kronan egentligen var att skaffa
staten så stora inkomster, att man skulle kunna umbära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
