- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
202

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksdagen och sålunda befordra en statsvälvning, som skulle
göra Adolf Fredrik enväldig.

De åtgärder, som i stället för de föreslagna vidtogos mot
brännvinsbränningen, bestodo i att lägga en större avgift
på husbehovsbränningen, vilken nu, i motsats till år 1731,
blev tillåten för alla jordbrukare, och förbjuda bränning till
avsalu annat än i större brännerier. För att åstadkomma
besparing av säd begärde sekreta utskottet, att Kungl. Maj:t
genom brev till landshövdingar och konsistorier ville uppmuntra
folk att bränna av allehanda träd- och rotfrukter, »varibland
de s. k. potatoes eller jordpäron aktas isynnerhet med nytta
kunna användas».

Redan vid nästa riksdag var man färdig att ändra
förordningen, så att gränsen mellan husbehovsbränning och
bränning till avsalu så gott som utplånades. Den
bränningsavgift
, som på förra riksdagen lagts på alla jordbrukare,
blev nu utbytt mot en förbrukningsavgift av varje
mansperson över femton år, »antingen han nyttjade brännvin
eller icke» — ty man utgick ifrån »att de flesta av mankönet,
om icke dageligen, dock under tiden[1] sig därav betjänade».

År 1756 fingo brännvinets fiender en hjälp — ehuru i
och för sig högst ovälkommen — i en svår missväxt. Då tog
Löwenhielm, som nu satt i rådet, steget fullt ut och yrkade
på förbud mot all brännvinsbränning. Hans åsikt väckte
genklang i allt vidare kretsar, och på hösten, när allt hopp om
åtminstone en någorlunda hjälplig skörd var ute, när
spannmålsbrist var att förutse över nästan hela Europa och
priserna på varan stego till en oerhörd höjd, då hemställde
sekreta utskottet om allmänt brännvinsbränningsförbud, till
dess att nästkommande års skörd blivit inbärgad. »Ingen
svensk man», menade utskottet, »kunde vara så förgäten av
sin plikt mot Gud och fäderneslandet, att han vid detta
tillfälle ville åberopa sin frihet att nyttja sin egendom på sätt,
som han prövade bäst vara.»

Bönderna opponerade sig dock, men genom de tre andra
ståndens föreställningar bragtes de till insikt om att
ett brännvinsförbud var enda möjliga räddningen undan
hungersnöd och gingo med på förbudet. Ständerna enades


[1] Allt emellanåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free