- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
204

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillverka brännevin, icke varit tillräckelig att hindra
tillverkningen». Därför skärptes straffet för andra resan till 50 dalers
böter och för tredje resan till förlust av tjänst och borgarrätt
eller i saknad därav för mansperson till 20 par spö och för
kvinna till 20 par ris. Fjärde gången någon beträddes med
lönbränning »skulle han försändas till närmaste kronans
fästning att där i 3 år hållas i fängelse eller till arbete efter
omständigheterna». — Men Kungl. Maj:t tyckte sig också
finna, att kronobetjäningen och de särskilda
uppsyningsman, som tillsatts för att övervaka förbudets
efterlevnad, ej hade varit nog nitiska. De fingo sig därför en
skrapa och en allvarlig förmaning att noga efterspana
hembrännare.

Men hur föga som vanns med dessa åtgärder ser man bäst
av de täta kungliga påbuden mot »det högstfördärveliga
brännvinsbrännandet» och regeringens ideliga klagomål över
kronobetjäningens och uppsyningsmännens »trolösa och
egennyttiga» likgiltighet. Bästa beviset på vilka långt gående
misstankar kronobetjäningen kunde ge anledning till, var den
uppmaning, som utgick till alla rikets församlingar, att
kontrollera, att icke kronobetjäningen eller andra, som ansvarade
för de under insegel förvarade brännvinspannorna, själva
använde dem till olagligt ändamål.

Vid det laget hade erfarenheten visat, att vederbörande gått
för långt, då de försökte utrota ej blott superiet utan även
allt bruk av brännvin. Ty för en så långt gående åtgärd
fanns ej tillräckligt stöd i folkmedvetandet. Det visade sig
nu som alltid, att ett lagbud, som saknar stöd i en fast rotad
och allmän rättsuppfattning hos nationen, för alltför många
människor blir blott en tom bokstav, som ej respekteras utan
förvandlar en mängd eljest oförvitliga medborgare till
lagbrytare och därigenom undergräver vördnaden för lag och
rätt i allmänhet.

En mera konkret bild av hur bränningsförbudet verkade
får man, om man går igenom protokollen för den särskilda
domstol, som i Stockholm behandlade mål angående
lönbränning och spritsmuggling. Tyvärr finnas dessa handlingar
i behåll endast för tiden 10 maj—7 juni 1757. Men enbart
på dessa fyra veckor förekommo ett tjugutal dylika
brännvinsmål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free