- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
206

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hatten, som var het och uti jorden i trädgården
nedgraven med någon helt het bränning av sockerskumsvatten.»
Ytterligare hittades en kagge dylikt sockerbrännvin i hustru
Flacksells egen säng, och murdrängen erkände, att han
tillverkat det samma natt. I detta fall var ju saken klar, och
utslaget kom genast.

Det blev böter för både lönnbränning och sabbatsbrott
samt förlust av såväl apparaten som sockerbrännvinet.
Dessutom dömdes murdrängen »förlustig all rättighet att
bränna något brännvin till salu eller husbehov, så länge han
lever».

Samma majdag, som dessa bägge mål behandlades,
ställdes inför rätta en kardmakare, hos vilken man funnit en
brännvinspanna och sockervatten. Men kardmakaren i fråga
ville inte kännas vid pannan — det var en hustru Caisa
Hierpe, som ägde den.

Inför rätten instämdes också en styckjunkare och hans son,
som var furir, därför att man hittat en brännvinspanna i
deras hus. De bägge krigarne voro emellertid oskyldiga.
Den skyldige var en skomakargesäll Liedwall, som hans
hyresvärdar aldrig misstänkt för brännvinsbränning. Men
en vacker dag hade bränneriuppsyningsmannen med
betjäning trängt in i deras hus, och först då hade man
fått reda på att man hyst en hembrännare, »då de honom
strax utur huset bortkört». Hembrännarne fingo tydligen
vräkas.

Skomakargesällen i fråga hade en dag rest från Vaxholm
till Stockholm med en bonde, och samtalet rörde sig »om
brännvin och bränning». Bonden, som efter vad det förefaller
drev friluftsbränning i större skala, frågade då, om skomakaren
ville köpa en apparat. Då svaret blev jakande, hade han
denna »uti skären lämnat och sedan till Liedwall infört».
Nu blev det böter och förbud för Liedwalls återstående
livstid att bränna.

Westman hörde inte till de bränneriuppsyningsmän, som
behövde uppmanas till större nit i sitt arbete. I allmänhet
hade han också gott väderkorn. Så förtälja protokollen om
hur han dyrkat sig in i rum, där han misstänkte, att en
brännvinspanna fanns, och mycket riktigt fann den. Men en dag
stego framgångarna och kanske även brännvinsångorna honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free