- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
207

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarnes arbete för svenska folkets välstånd - Jordbruket och brännvinsfrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åt huvudet, så att han använde dyrken även till ett rum, där
en i allo oförvitlig borgare bodde. Mannen hade en hel del
att säga den nykomne, och av rätten undfick Westman en
»åtvarning att framdeles taga sig i akt för slika dristiga och
olagliga tillgrepp».

Bland andra, som råkat ut för myndigheternas trakasseri,
fäster man sig vid den store matematikern och fysikern
kanslirådet Klingenstierna, som av nitiska tullmän hade
blivit fråntagen en kanna sädesbrännvin vid Norrtull. Hans
son, som var löjtnant, förde hans talan vid rätten och undrade,
vad man menade med att ta ifrån hans far resebrännvinet.
Han anhöll att få ut brännvinet, och rätten lät det därvid
bero.

En annan dag hejdade man vid Norrtull en person, som kom
åkande med 10½ kannor brännvin i vagnen. Han var
naturligtvis alldeles oskyldig: hade hittat spriten under en ekstock
strax utanför tullen och bara tagit den med sig! Icke förty
fick han betala böter och fyrdubbel tull för »hittegodset»,
som han naturligtvis aldrig fick återse.

Knepen och undanflykterna inför rätten voro mångahanda.
En kvinna, som smugglat brännvin, uppgav, att hennes man
var sjuk och behövde tvätta sig i varan i fråga. Brännvinet
var, förklarade hon, tillsatt med »medicinsk spiritus» och
oanvändbart för förtäring. Rätten lät emellertid en apotekare
undersöka det, och denne gav sitt utlåtande på att det ej
var värre blandat, »än att det rätt väl kunde supas». Det
blev böter och konfiskering. En hattmakareålderman ansåg,
att han ej borde behöva böta för försummad anmälan av sin
brännvinspanna, eftersom han var »mycket gammal». Men
rätten delade inte hans åsikt.

Brännvin fick lika litet säljas som tillverkas. En piga,
som blev fast för att hon fått tag i brännvin hos en
handelsman, bedyrade därför, att hon fått brännvinet och icke köpt
det. Och det var nog sanning så till vida, som hon inte själv
var köpare. Uppsyningsmännen hade nämligen sett henne
dricka brännvin tillsammans med sin kavaljer, och då de
uppmanat honom att supa lagom, hade han »utlåtit sig, att
han själv betalt det». Uppmaningen till måttlighet hade
även behövts för den kvinnliga partens vidkommande,
ty »bägge två hade varit väl besupne, vilket kunde märkas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free