Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningen efter två år upphörde, »sörjde man över hela riket
liksom över ett besynnerligt dödsfall»[1].
Hur nyfiken var men ej på vem som kunde vara den
kvicke författaren! Men ingen gissade, att det var en fattig
extra ordinarie i ämbetsverken, den blott 24-årige Olof Dalin,
som satt för sig den stora uppgiften att uppfostra sina
medmänniskor.
Dalin var hallänning, son till en kyrkoherde i Vinbergs
församling nära Falkenberg. Både på fädernet och mödernet
härstammade han från gamla prästsläkter. Sin fader lärde
han knappast känna, ty året efter sonens födelse, 1709,
avled kyrkoherde Dahlin, efterlämnande änka och fyra barn.
Men länge dröjde det ej, innan änkan gifte om sig med
efterträdaren, kyrkoherde Bökman, som sålunda enligt tidens sed
»konserverade» företrädarens hus.
Det visade sig snart, att Olof var ett ovanligt begåvat barn,
och särskilt ägde han ovanliga anlag som poet och tecknare.
Styvfadern handledde honom själv i hans första studier
»med alldeles faderlig omsorg».
Vid 13 års ålder blev Olof Dalin inskriven vid Lunds
universitet, där han först studerade till läkare. Men så hallänning
han än var, var han en alldeles för känslig natur för att stå
ut med anatomisalens ohyggligheter. Hans anlag pekade
också åt andra håll, åt vittra idrotter och historia, och han
hade lyckan att få som lärare den store tänkaren och
filosofen Anders Rydelius, en av stjärnorna för alla tider i
Lunds universitets historia.
Vid nitton års ålder sade Dalin det sydsvenska lärosätet
farväl och flyttade över till huvudstaden såsom informator
för kammarrådet Rålambs söner. Genom det Rålambska
hemmet blev Dalin införd i sällskapslivet bland »stora världen».
Där trivdes han och roade både sig själv och andra. Hans
penna var alltid tillreds, vare sig det gällde en glad skål, en
munter sällskapsvisa, en gravskrift över hyndan Kersti
Berg eller hunden Gasse eller en biografisk-genealogisk
studie över hästen Måns.
År 1732 stiftade Dalin tillsammans med en del adelsmän
det ridderliga samfundet »Avazu och Wallasis», vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
