- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
221

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Farväl, min hjord och tysta fält,
I trän och gamla stubbar!
Farväl, mitt bo och usla tält,
gemena tomtegubbar!

Jag är ej mer er Celadon,
nej annat må’n I veta:
Hans nåd herr Celadondrion
vill jag härefter heta.»


Men skatten visar sig vid närmare undersökning bestå av
summa fyra fyrkar, och Celadon återfaller till sitt forna intet:

»Jag ser, sad’ han, att bladet vänts.
Min nymf, jag har gjort illa;
farväl Ers Nåd och Excellens,
goddag min herde lilla!»


Sången om Celadon var så allmänt känd på 1730-talet,
att då Sinclairsvisan utkom, angavs, att den skulle sjungas
på samma melodi som den bekanta visan »En Celadon gav
frögderop».

Så blev Dalin känd som en kvick och begåvad vitterlekare.
Länge var det dock endast några få förtrogna, som visste om
hans faderskap till Argus.

Men när han röjt sig som författaren, inverkade det
fördelaktigt på hans framtid. Han hade nämligen beslutit
sig för att söka sitt levebröd som ämbetsman men var ännu
blott e. o. kanslist i kanslikollegium, då ständerna gåvo honom
sitt förord till en »anständig befordran». Vid frågans
behandling förekommo dock ett par hotfulla ehuru ofarliga
intermezzon. På riddarhuset yttrade några officerare, vilka känt
sig träffade av Dalins satir, att Argus »gjort sig mera förtjänt
av käppslängar än av pengar», och Umeå stads borgmästare
beskärmade sig över att Argus »belackade en hop ärliga män».

I kraft av ständernas rekommendation blev Dalin år 1737,
vid 29 års ålder, av Kungl. Maj:t utnämnd till bibliotekarie
vid Kungliga biblioteket, ett oerhört språng från en plats
som e. o. kanslist.

Dalins syfte med Argus var att göra människorna bättre.
Han ville göra dem lyckligare och dugligare som medborgare
genom att sprida nyttiga kunskaper. Ty Argus bjuder sina
läsare även på sådan undervisning, också denna i en trevlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free