- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
225

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin lilla hund, som hette Pip, å ingen vesste, var han ble åv,
å kongadottren sörjde, så ingen fick lov te trösta henne. Dagen
gick, å dagen kom, å inte ble hon frisk, så tänkte kungen, att
hon skulle dö. Därmed så sa kongen te drottningen: ’Kära
mor, hur ska vi göra?’ Så svarte drottningen: ’Kära far,
jag vet ingen råd, om vi inte sku lysa kring alla kongariken,
att håcken som kan skaffa igen Pip, han ska få vår doter?’

Det stod och det blev. Så tänkte den kongasonen, som låg
sjuk: ’Hå hå, kan jag få kongadottren, om jag får igen Pip,
dä vore flinkt.’ Å därmed så reste han över hela världen,
över 20 mil, till dess han kom till en käring i ett litet torp:
’Goddag,’ sa han. ’Gusinna’[1], sa käringen. ’Gumma, vet du
å säja mig något om Pip’, sa kongasonen. ’Jo,’ sa käringen:

’Om du vill bli kvar inom denna vägg,
till dess du få äta tolv tusende ägg,
så ska du få veta, vad du begär,
var Pip han är.’


’Gott, gott’, tänkte kongasonen.

Därmed slutade min dräng sitt tokuga äventyr. När jag
frågade, varför han inte förtäljde mer, svarade han: ’Bida,
bida, tess kongasonen har ätet upp alla äggen. Nänej, det går
inte så fort — mena I det kan ske på ett fjärdedels år?’»

I stycken som dessa är Dalin mästare. Dylika dråpliga
imitationer av folksagans språk och uttryckssätt med dess
naiva tonfall, dess omständighet och många överdrifter
förebåda Dalins mest fulländade och mest livskraftiga verk,
»Sagan om hästen», berättad för att »roa barnen för en spiseld
om vinterkvällen». Denna historia är fri från alla direkta
lån från andra författare. Hur ypperligt levande har han ej
här tecknat svenska folkets och dess regenters öden från
Gustav Vasa till Karl XII:s död under bilden av en häst och
hans olika ryttare.

»Det var en gång en häst, som var på skjuts och blev
rätt illa åtgången. Ja men . . . jag vill rätt säga rent ut:
det var vår Grålle. Han släpades en gång på skjuts och
blev så obarmhärtigt medfaren, fattig kräk, att blodet stod
ut genom mun och ljumskar och han ville störta på


[1] Gud signe!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free