Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin lilla hund, som hette Pip, å ingen vesste, var han ble åv,
å kongadottren sörjde, så ingen fick lov te trösta henne. Dagen
gick, å dagen kom, å inte ble hon frisk, så tänkte kungen, att
hon skulle dö. Därmed så sa kongen te drottningen: ’Kära
mor, hur ska vi göra?’ Så svarte drottningen: ’Kära far,
jag vet ingen råd, om vi inte sku lysa kring alla kongariken,
att håcken som kan skaffa igen Pip, han ska få vår doter?’
Det stod och det blev. Så tänkte den kongasonen, som låg
sjuk: ’Hå hå, kan jag få kongadottren, om jag får igen Pip,
dä vore flinkt.’ Å därmed så reste han över hela världen,
över 20 mil, till dess han kom till en käring i ett litet torp:
’Goddag,’ sa han. ’Gusinna’[1], sa käringen. ’Gumma, vet du
å säja mig något om Pip’, sa kongasonen. ’Jo,’ sa käringen:
’Om du vill bli kvar inom denna vägg,
till dess du få äta tolv tusende ägg,
så ska du få veta, vad du begär,
var Pip han är.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
