- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
232

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gruva sig hemma och gråta över hans frånvaro — där var
i gården bara förvirring och ömkan. Men grannarne begynte
skratta och roa sig åt Härkullers dristighet. ’Där ha vi den
ryttaren!’ sade de. ’Vi visste väl, det skulle ta en sådan ända.’
I detsamma kom Härkuller som ett åskslag tillbaka, då ingen
väntade honom. Han gav hästen sporrarna och drog med sig
Holger på Ön i bittraste kölden på en ägotvist upp i Stengrytet[1],
där knappt något kreatur kunde gå, och tänkte han då syna
ut den marken och lägga hällhagarna under gården. Men en
afton såg han Hilmer komma till sig i en klar sky med glatt
ansikte, som bad honom nu vila sig efter sin möda. ’Ditt lopp
är fullbordat’, sade han, ’och din ära är odödelig. Kom nu
och smaka med mig de renare nöjen!’ Detta vart sagt och
gjort, och Grållen miste sin herre. Stackars kreatur, han höll
så av sin Härkuller, att när han först saknade honom — det är
otroligt — så darrade han som ett asplöv.»

I »Sagan om hästen» håller sig Dalin till den folkliga
berättartonen, och aldrig har han så träffande återgivit det svenska
allmogelynnet som där. I högre rymder rör sig däremot ett
annat alster av hans historiska intresse i hans stora dikt
»Svenska friheten», som av samtidens litterära finsmakare
betraktades såsom skaldens mästerverk. Här ger han en
överblick av Sveriges historia under den form, att han låter
frihetens gudinna förtälja de öden, friheten genomgått i vårt
land. Dikten slutar med maningar till Sveriges folk att väl
vårda friheten och ej låta split och självsvåld rubba hennes
trygghet.

Dalins sångmö har här skrudat sig i paraddräkt och rör sig
i former och talesätt, som för vår tid synas tvungna och
stereotypa. Men på skaldens samtid verkade dikten helt
annorlunda. Den mottogs med ett jubel av samma slag, som på
sin tid hälsade Tegnérs »Svea». Dessa dikter hade också
samma nationella uppgift att fylla. Sveriges folk befann sig
efter ett olyckligt krig med Ryssland i ett tillstånd av dystert
missmod och behövde ett framtidshopp att blicka mot. Hopp
och förtröstan var också vad Dalin ville ge sina landsmän,
då han nu manade dem till endräktigt arbete på
fäderneslandets väl. Med »Svenska friheten» firade Dalin sin största
litterära triumf efter »Argus».


[1] Norge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free