- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
237

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde hans konversation tung och knagglig. Dalin hörde
nog också till det slags människor, som säkrare och
elegantare föra pennan än sköta en konversation. Den livliga
Lovisa Ulrika med sina starka sym- och antipatier kunde
inte med honom.

Men några månaders hovliv var nog för att omskapa hans
sätt att vara. Han lärde att röra sig obesvärat bland de
många förnämiteterna och att konversera ledigt. Lovisa
Ulrika och hela hovet höjde honom snart till skyarna som
en ny Voltaire, och hans beskyddare Tessin blev avundsjuk.
Hans lärjunge blev också förtjust i honom, ty han var en
mästare i den Tessinska metoden att »leka in kunskaper».

För hovet blev Dalin en sannskyldig rolighetsminister.
Alltid var han till hands i rätta stunden med ett lyckat
skämt eller en smådikt. Regnade det, så skrev han en visa
över regnet, sken solen, så kunde han dikta om henne också.
Han kunde skriva en sång »över en solfjäder, som gått
sönder», hålla en lovprisande oration över en ljussax, en gris
eller en markatta eller författa en »grundlig betraktelse över
en fläskpannkaka». Hans kvickhet och goda lynne sinade
aldrig.

Han kunde få hela hovet att kikna av skratt, när han
satiriserade tidens lärdomspedanter inom fornforskningen
eller andra områden. En rangställning bland alstren av
hans gyckel med den lärda struntviktigheten intager hans
dråpliga »Beskrivning om en runsten vid
Drottningholm, som kan tjäna till upplysning i Lovöiska
historien
». Denna satir är nära besläktad med »Arngrim
Bärsärks förträffeliga tankar» och har samma ändamål,
nämligen att förlöjliga Rudbeckianismens överdrifter. Först
ger Dalin en tydning av runorna på stenen och finner dem
betyda: »Igelbjörn. och. Vibjörn. och. Hugbjörn. reste.
stenen. åt. Guba. sin. Fader. . . Onr.
» Därefter ger han i
en parodiskt lärd stil en längre »vetenskaplig» utredning av
varje ord. Om stenens första ord heter det högtidligen:
»Igelbjörn: ett människonamn av vilddjur: den fasliga
igel-kotten och den grymma björnen, som skall äga
tolvmannastyrka med förstånd som en tolvman.[1] Björn kallas



[1] Nämndeman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free