Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, som är fasligt stark, tjock och fet, jämväl den som ej
frågar efter snygghet i kläder eller seder. Köksbjörn vill
säga så mycket som en kökspiga i sin ämbetsiver. När man
nu lägger igel och björn tillsammans, finner man
handgripligen att igel, ett djur med vassa spjut och taggar, betytt
en trupp fotfolk med pikar, liksom romarnes sköldpadda
var en trupp med sköldarna över huvudena, och att
Igel-björn således var en general vid infanteriet samt även en
prins; ty Björn har ofta i Sverige varit ett konunganamn
(se Björners Kämpadater etc.).
Och: ett enstavigt ord att sammanbinda och åtskilja
orden. Det sammanbinder t. ex., när en man säger till sin
hustru: du och jag; det åtskiljer orden och gör dem klara
t. ex. far och mor — eljest skulle det heta farmor, vilket
vore en beklaglig olikhet i meningen.
Vibjörn: sammansatt av Vi (latin nos, franska nous,
tyska wir etc.) och Björn, ett namn, så att denne kallat
sig Vi Björn, liksom Vi Gustav, Vi Karl med Guds nåde;
och syns därför klarligen, att han varit en konung.
Hugbjörn: en huggande björn, liksom huggsvärd,
huggjärn etc. Att hugga sig igenom var ett brukligt ord
bland konung Karl XII:s drabanter. Därav sluter jag med
säkerhet, att prins Hugbjörn varit kaptenlöjtnant vid
drabanterna. När nu konung Vibjörn gått i fält, har hans
broder Hugbjörn tågat förut med livvakten eller ock anfört
hela rytteriet liksom prins Igelbjörn hela fotfolket. Då man
rätt förstår gamla handlingar, huru kan man då icke
upplysa världen med oskattbara kunskaper!
Reste stenen: det är, de upp-reste detta äreminne, att
det ej låg på sned, som det nu gör eller framdeles mer
kommer att göra, så framt ej en nådig hand behagar låta
ställa det åter på fötter. Av resa, upphöja, kommer ordet
rese, jätte, ett slags fasligt stort folk och bergsbor, som
fordom mycket uppehållit sig här i nordlanden. Sådane hava
funnits till 15 alnars längd, som månge våra vittre
hävdatecknare intyga. De hava ätit en sju års gammal oxe i
målet, och deras grötfat hava varit som våra största slupar.
När de snarkat i sin sömn, har folket i bygden däromkring
trott, att åskan gått. Förmodligen finnas ännu många
sådana i våra berg. Jag kan ej annat än le, då jag hör vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
