- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
244

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kärlek till naturen och lantlivets stillhet dallrar också genom
många av hans sånger. Typiskt för dessa känslor är det
lilla fina kvädet »Till en fågel», i vilket den erotiska
känslan förmält sig med en ädel, vemodsfull naturstämning:

»Du lilla fågel, hör:
säg vad det är, som rör
din glada tunga!
Är du ditt Stockholm kvitt?
Får du på landet fritt
om frihet sjunga?

Men kanske, täcka djur,
du aldrig var i bur;
ty vill jag fråga,
om du ej sinnet än
har fäst vid någon vän,
som gör dig plåga?

Du lämnar mig ej svar.
Att ingen sorg du har
det kan jag döma.
Ack, om jag glad som du,
fick alltid, liksom nu,
ali världen glömma!»


Så hör man ofta, hur hovmannen grips av längtan att bli
»sitt Stockholm kvitt» och få dra sig undan till en stilla vrå
i naturens sköte. Isynnerhet är det ett ställe, som skalden
har kärt: det fagra Ängsö, kringspolat av Mälarvåg,
mellan fjärdar och sund. Här framlevde Dalin några av sina
lyckligaste dagar under besök hos Avaznordens chef,
hovkanslern, sedermera presidenten Karl Fredrik Piper och
hans grevinna. I den stämningsfulla »Ängsövisan» har
han i folkviseton återgivit en sägen om ställets forne
ägare, herr Ambjörn Sixtensson Sparre och Stolts Ingeborg.
Under denna form ger han också en hyllningsgärd åt
platsens behag och dess »tusende nöjen». Betagande fagra äro
slutstroferna:

»Och solen gick ned över Fagerön,
och Granfjärden stod som en spegel;
och jorden bar frukter, och himlen var skön,
och stranden var prydder med segel.
Till hova
[1] är stolt, men Ängsön har tusende nöjen.



[1] Hovet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free