- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
246

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanslikollegium. Men vid hovet hade man vant sig vid att
var dag skulle något roligt flyta ur Dalins penna, och den
livliga Ulrika Eleonora tänkte icke på att det kunde vara
tröttande att ständigt behöva vara rolighetsminister.

I mars 1763 befordrades Dalin till ett av kansliets allra
viktigaste ämbeten, den för utrikespolitiken så
betydelsefulla posten som hovkansler, vilken ansågs vara närmaste
steget till riksrådsstolen. Dit skulle Dalin dock aldrig nå.
Döden kom emellan.

Ända sedan år 1734, då skalden genomgick en svår
bröstsjukdom, hade han lidit av andtäppa, som mot slutet av
hans levnad tilltog mer och mer på grund av hans trägna
arbete och stillasittande levnadssätt. På våren 1763
tillstötte blodspottning. De ständiga resorna ut till hovet på
Drottningholm ömsom i kallt och fuktigt blåsväder, ömsom
i brännande solhetta försämrade hans tillstånd. Han brydde
sig dock ej mycket om sin stofthyddas skröpligheter utan
fortfor med sina Drottningholmsresor. Men dagen efter
ett besök där i början av augusti angreps han av
frossbrytningar, och åtta dagar därefter var han död.

Dalin dog ogift. Någon gång hade väl även han varit kär,
och det ligger nog verklig livserfarenhet bakom den lilla dikten:

»Fastän hjärtat mitt må brista
att få yppa allt mitt kval,
vill jag dock intill det sista
hålla döljt mitt dyra val.
Varsam eld mitt hjärta tärer
men med sådan ljuvlighet,
att det just min kärlek närer:
ingen, vem jag älskar, vet.»


»Ingen vem jag älskar vet!» Ingen visste, vilken den Iris
var, som Dalin ägnat följande kväde:

»Min Iris, törs Er träl Er fråga,
om I hans suckar nånsin hört?
Om I har nånsin märkt hans låga?
Om den Ert hjärta nånsin rört?»


*



Dalins bortgång kändes som en nationalförlust. Den 14
augusti bisattes hans stoft i Lovö kyrka, och hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free