- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
252

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - »Herdinnan i Norden»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Outsäglig var hennes sorg över förlusten av den, som hon
dyrkat med en svärmisk kärlek.

Men ur denna »sorg intill döden» kväller hennes verkliga
skaldeådra fram, ty nu blir poesin för henne icke längre
ett tidsfördriv — den blir ett uttryck för hennes innersta
själsbehov. Hon flyttar över till ett litet torp på Lidingön,
och där sjunger hon ut sin sorg i dikter, som utgåvos år
1743 under titeln »Den sörjande turturduvan». Den
stämning, som genomgår diktsamlingen, är klarast uttryckt
i dessa rader:

»Min levnads lust är skuren av,
och döden är min längtan.
Till dig, du mörka tysta grav,
står ali min trängtan.»


Hon frossade i smärta:

»Låta tårar strömlikt falla
är den enda ro, jag har.»


Till sorgen kommo ekonomiska svårigheter, vilka
nödsakade henne att taga sin tillflykt till välvilliga människors
hjälp. Genom sorger och umbäranden blev hennes hälsa
angripen. Hon frestades att tvivla på Guds godhet och
rättvisa. Men i tron på ett bättre liv, där hon skulle
återförenas med sin älskade, fann hon dock till sist tröst och
böjde sig undergivet under sitt öde. Så resignerade hon vid
den tanken, att det är förmätet av en ändlig varelse att
mäta en evig, som styr allt.

I sin egen sorg hade hon dock den glädjen att kunna vara
till hjälp för en annan lidande kvinna, sin gamla sjukliga
mor, som hon vårdade i sitt hem »såsom ett kärt barn med
ömt sinnelag» — orden äro moderns egna. Innerligt deltog
också Hedvig Charlotta i de bittra prövningar, som hennes
yngre syster fick genomgå. Hon var trolovad med en överste,
men förlovningen blev bruten vid denna tid, och en liten
dotter, som de hade tillsammans, dog späd. Det synes ha
varit för att trösta den stackars olyckliga systern, som
Hedvig Charlotta diktade sina »Rim på offermarschen
för Irene
», vars ämne är människors falskhet, för vilken
den oskyldiga Irene fallit offer. En känslig och vacker
gravdikt av skaldinnan synes syfta på den lilla flickans död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free