- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
260

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Rococons sångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rococons sångare.



DEN största skaldebegåvningen i Tankebyggarnes vittra
krets var otvivelaktigt den unge finländaren Gustav
Filip Creutz
, vår främste rococoskald. Han var
sonsons son till den från 1676 års sjökrig bekante Lorentz
Creutz och son till en av Karl XII:s officerare, som råkade
i rysk fångenskap vid Pultava och först efter fredsslutet
fick återvända hem till sin gård i Finland.

Efter avslutade studier vid Åbo universitet kom den
tjuguårige Gustav Filip Creutz år 1751 till Stockholm och
inskrevs i ämbetsverken. Här gjorde han bekantskap med
en jämnårig ung man, som också förvärvat sig en plats i
vår litteraturhistoria, Gustav Fredrik Gyllenborg. De
voro snart oskiljaktiga, dessa två entusiaster för svensk
vitterhet. Hand i hand vandrade de upp mot Parnassens
höjder. Vänskapen var för dem helig och hade sitt eget
tempel, där den dyrkades. Hela livet blev till en
hänryckningens tid av vår-, natur- och vänskapssvärmeri. Inget
moln behövde störa de båda skaldebrödernas vackra
vänskapsförbund. Creutz hade sina beundrare bland det täcka
könet, »en förmån varav jag aldrig kunnat smickra mig»,
erkänner den allvarligt lagde Gyllenborg själv på sitt
redbara och trubbiga vis. Men han var, som han säger, »förnöjd
att hos mitt eget kön hava vunnit något anseende». Han
berättar, hur han vid ett besök i Axel von Fersens hem
fann sin bok »Världsföraktaren» på den berömde
statsmannens skrivbord, medan Creutz’ »Daphne» låg instucken bland
fru grevinnans sysaker.

Gyllenborg ha vi att tacka för den första bild, vi äga av
Creutz. Så här beskriver han sin vän: »Första utseendet
av grev Gustav Filip Creutz var i hans yngre år honom icke
gynnande. En mörk och disträt uppsyn, ett magert och
gulblekt ansikte gåvo icke tillkänna en ynglings vanliga
livlighet, än mindre något snille. Men när denne yngling
ville behaga, ville vinna någons vänskap, utbrast ur hans
ögon en förtjusande låga, en behagelig rodnad spriddes i
hans ansikte, alla hans åtbörder blevo talande och instämde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free