Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Rococons sångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gjorde Gustav III både som kronprins och som konung
värdefulla tjänster. Av sin beundrade konung blev han år
1783 hemkallad för att övertaga kanslipresidentskapet,
vilket dock nu var mera en hög titel än en verklig
utrikesministerpost.
Vid hemkomsten till Stockholm återfann han sin
skaldebroder Gyllenborg, som nu tecknar ett porträtt av
statsmannen Creutz på följande sätt: »Creutz har i äldre år
i visst avseende blivit vackrare. Molnet, som höljde hans
uppsyn, har försvunnit, men gudalågan, som sig därutur
frambrutit, var förlorad. Hans ansikte var fylligare, hans
hy jämnare kolorerad, hans utseende var av en man av
värld. Men författaren till Atis och Camilla fanns ej mera.»
Här hemma saknade Creutz det förfinade livet bland
Paris’ societet, men han fann annat, som uppvägde saknaden.
I sina brev prisar han hemlandets klimat liksom dess frihet
och oberoende. Så skriver han år 1784 till konungen, som
då befann sig på en utrikes resa: »Himlen har icke förunnat
oss Medelhavsländernas agremanger, men den har belönat
oss med ett sunt klimat, som stärker konstitutionen och
därigenom gör alla livets njutningar renare och livligare.
Med en god hälsa och en stark själ tror jag att man är
lyckligare här än på något annat ställe. Till och med Sveriges
vintrar ha haft en viss charme för mig, och jag har aldrig
sett så vackra somrar som här. Arbetet livar upp mig, vilan
blir därigenom mera ljuv, och då jag fyller mina plikter mot
Eders Maj:t och mina likar, tyckes det mig, som om jag
andades en renare luft, och ett ostört lugn bemäktigar sig
min själ.»
Men hans hälsa var undergrävd. Den hade varit
vacklande alltsedan vistelsen i Madrid med dess ömsom heta,
ömsom isande kalla klimat. Härtill kom gikten som en mer
eller mindre omedelbar följd av det höga liv, han fört i Paris.
Anfallen blevo för vart år svårare, så att han tidtals ej
förmådde röra sig, och när hösten kom år 1785 med kulna dagar,
tog den sångarens liv.
Litteratur:
Arvid Hultin, Gustaf Filip Creutz, hans lefnad och
vittra skrifter. (Skrifter utgifna af Svenska
litteratursällskapet i Finland CXI; häft. 5 mark.)
Gunnar Castrén, Gustaf Philip Creutz; häft. kr. 15:—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
