- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
271

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - »Dygdens sångare»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sitt skalderykte skapade Gyllenborg genom de båda
dikterna »Människans nöjen» och »Människans elände».
Nöjena visa sig vid närmare granskning vara blott luft
och såpbubblor, och vid skildringen av människans elände
frossar skalden i den svartaste pessimism. Så här går det
till, när människan kommer till världen:

»Vad för bedrövligt skri min ömma hörsel sårar?
Vad jämmer skönjes här? Vad gjutas här för tårar?
Vem är den usla mask, som nyss fått dagen se?
Dess ögon öppnas knappt, förrän de synas våta;
knappt ger han prov av liv, förrän han lärt sig gråta
                och prov av smärta ge.

Du jordens stolte son! Du kung för kreaturen!
Betrakta här din höjd, ditt intåg i naturen!
Hör med vad präktigt ljud din ankomst firad är!»


I sådan ynkedom sker människans inträde i denna usla
värld, och fortsättningen är början värdig. Till lidande är
människan dömd. Hennes lott är sämre än maskens i
mullen, ty hon måste träla för födan och blir förtryckt och
tyranniserad av sina likar, vilka t. o. m. kunna för att
tillfredsställa sin egen ärelystnad skicka ut henne på slagfältet
att mörda och mätta sig med människors blod, mot vilka
hon själv icke hyser någon hämndkänsla. — Men, invänder
någon, människan står dock högre än djuren genom sin
fria vilja. Ja, svarar skalden:

»Att kunna brottslig bli och fela mot naturen,
det är det fria val du äger framför djuren!»


De oskäliga djuren kunna ej begå någon straffbar
handling, ty för dem finnas inga lagar att bryta mot — de
ledas blott av sin drift. Och se på dåren, uslare än djuren:

»Vem är den usla hamn, den plågoandar leda?
I hjärtat utan frid, i tanken utan reda,
hans gråt förtvivlan är, hans skratt ett raseri.
Rys, du som dåren ser! Vet att din tankegåva
blott på en tråd beror. Vem är som kan dig lova
att ej hans like bli?»


Och de njutningar, varmed livet lockar oss, hur tomma
äro de ej i själva verket! Fantasin utmålar dem i de
skönaste färger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free