Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Jakob Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra», skriver Wallenberg. »’Säkert’, tänkte jag, ’släpar
denne skälm någon bortrövad skönhet med sig, som suckar
efter sin frihet. Vem vet, om det ej är en afrikansk
prinsessa, vilken i aftonens ensamma tystnad antingen badat
sig med sina lekande tärnor i någon stilla flod eller suttit
under en lummig palm vid den sakta sorlande sjöstranden,
sorgsen över sin älskares frånvaro, stundom blandande sina
suckar med turturduvans klagande toner, stundom
begärande medömkan av skogens härmande eko.’ Jag
meddelade vännerna min gissning, och vi hoppades alla få en
Banise[1]. ’Vilken ära’, sade vi till varandra, ’att rädda den
lidande oskulden, höra en prinsessa kalla oss sina
beskyddare och hennes knäfallande nymfer hälsa oss för hjältar,
medan vi stoppa den ene rövaren efter den andre in i våra
kanoner och slunga dem hela neder till de dödes rike!’»
Men vid närmare bekantskap reducerades sjörövaren till
en fredlig engelsman, som förde med sig »några hjärtungar
från Westminster, vilka föredrogo att befolka kolonierna
mot att sättas på spinnhus».
För att förströ sig och kamraterna bildade Wallenberg
ett vittert gille ombord. Den första frågan, som framställdes
vid dess konstituerande sammanträde, var den, »om det
ej vore ett nödvändigt sammanhang emellan hjärnans nerver
och halsfibrerna?» Protokollet förmäler, att denna fråga
undersöktes; »och befanns, att dessas torrhet hindrar de
förras utspänning, följaktligen sätter dem ur stånd att verka
tillbörligen. Förklarades genom liknelse av en kvarn, vilken
utan vatten icke kan mala, och bevisades vidare av Runii
och fleres exempel. Avgjordes alltså, att ’snillet
oundgängligen tarvar punschbålens bistånd’.
Härav flöt naturligen det andra spörsmålet: ’Om
herrarne samtlige äga förråd av citroner, socker och arrack?’
Större delen svarade ja. De övriga förklarades odugliga till
ledamöter uti vårt vittra gille och togo avträde.»
Stadgarna, som skrevos första april, äro i stil härmed.
De äro undertecknade av Johan Krogskylt, Adam Flaskenfelt,
Peter Kallsup, Jöns Dregelström och Truls Bläckhorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
