- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
283

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Jakob Wallenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Sällskapet fortsatte sina möten inemot Kap, då dess
vitterhet tillika med kvarstoderna av arrack och socker
upphörde.»

För mathållningen ombord har Wallenberg idel lovord:
»Vi spisa förträffligen väl ombord, och den som nekar det,
förtjänar att dö av hunger eller, som är detsamma, vräkas
in på en skeppareskuta, där man slipper peta tänderna
efter bringor och kalvstekar. Vid utgåendet ifrån Kap hade
vi mellan fem och sex hundra matnyttiga liv med oss,
förutom några hästlass frukter och läckra viner. Gud signe
så visst dem, som släppa myntet till! Bordordning, uppassning
och överflöd, all ting talar till deras heder, som utrustat
oss.

Vad våra besättningar angår, så hållas de över huvud
långt bättre än andra nationers. Utom tre styva mål om
dagen består kompaniet dem två gånger tevatten om dagen,
en gång brännvin och oftare, allt efter som arbetet är svårt,
t. ex. vid landfall och ankarens lyftande i stormväder m. m.
Brännvinssignalen sker förmedelst dallring på klockan,
en musik, som matroserne ej ville byta bort för Stockholms
bästa konserter.» Och, som Wallenberg säger, »sporren
hjälper märren fort och supen matrosen».

»Bland annat få de ock två gånger punsch i veckan.» Den
delas ut ur en stor balja på däck, och då »svärmar folket
tillhopa som flugor kring en filbunke. Var och en sticker
fram sitt kärl. Somlige ha gamla trästop, någre utgravna
kokosnötter, andra åter sina hattkullar. Det är ett nöje att
se, huru deras uppsyner ljusna allt mer och mer. De få nog
till att bli glada men för litet till att kunna krakela. Alltså
följer på dessa gästabud intet annat ont än några brorsskålar
eller en stojande slängdans runt omkring däcket.»

Den 1 augusti fingo våra Ostindiefarare Java i sikte.
Den stora öns strand tedde sig för dem som »den aldra
skönaste lustgård, samtidigt som den fägnar lukten med en
söt och vederkvickande utdunstning». Efter ytterligare
fem dagars segling inlöpte Finland i Angri, »en liten javansk
stad, om annars en hop sammanvräkta bambuhyttor, fulla
med tvåfota markattor, kunna så kallas. Vi togo oss»,
fortsätter Wallenberg, »en tripp inåt skogen. Det är ett nöje
att se markattorna hoppa i det ena trädet, medan ångra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free