- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
284

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Jakob Wallenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pratsamma papegojor sitta i det andra och liksom skratta
åt deras tokroliga krumsprång. Men när man nödsakas gå
med uppspända ögon och muskedundrar för att akta sig
för tigrar och krokodiler på högra sidan och på vänstra för
en hop giftiga ormar, vilka hänga på grenarna, så synes mig
man köper en spatsertur nog dyrt.»

Till vägvisare fick vår författare en svenskfödd man, som
gått i holländsk tjänst och blivit korpral. Efter en tids
bekantskap frågade han den bålde krigsmannen, varför denne
egentligen övergivit Sverige. »Han axlade sig och sade:
’Man äger där ingen frihet.’ Här däremot kunde han månatligen
draga sin lön, driva en liten handel apart, underhålla
mätresser m. m. Jag fann således hos honom, vad man
finner hos alla svenska landlöpare: de blanda begreppen
om frihet och självsvåld tillsammans; hembygden får bära
skulden för det, som deras egen lättja eller liderlighet är
vållande till. De skryta om välmåga på främmande ställen,
där de vistas, medan deras svultna käkar vittna om hunger
och elände. Hundradetals av dem löpa omkring i London
och Amsterdam, prisande sin utländska frihet, som i själva
verket består endast däruti, att de kunna som kavaljerer
förstöra om söndagen, vad de förtjänt under veckan.»

Medan Wallenberg och den tvärsäkre herr korpralen
disputerade om den saken, »steg i detsamma ett stycke
spökelse inom dörren med en vit unge vid bröstet, så fult,
att jag släppte pipan av förskräckelse och var på vägen att
tumla från stolen. Med darrande tunga ärnade jag fråga
honom, om man här i landet förskriver ammor från
avgrunden. Men han förekom mig, betygande, att detta vore hans
concubina.» Och så ger vår gode skeppspräst en bild av
denna »trollkonegestalt», en bild, som i drastisk kraft söker
sin like. Det var så mycket lättare för honom att bilda sig
ett omdöme om hela hennes ohygglighet, som hon »gick i
sin negligé, omgjordad allenast med ett stycke blå duk, som
betäckte midjan, så att alla hennes digra behagligheter
föllo mig fullt i ögonen», säger han.

»Om hon varit svart som en morinna, eller jämnt gulbrun
som en hottentottska, skulle jag kallat henne drägelig; men
här voro gröna rutor, gula halvmånar och svartstrimmiga
klövermärken kastade huller om buller över hela hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free