- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
286

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Jakob Wallenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkring. Ett skepp i krutrök är bland de täckaste
prospekter jag sett, synnerligen i vackert väder, då röken
utvidgar sig småningom i runda, stigande virvlar och lämnar
det liksom simmande i moln. Jag hade nästan kunnat
inbilla mig att vara mitt i en sjöträffning; ty på knallande,
skrikande och fäktande var här ingen brist, helst de
kinesiska sampanerna,[1] som hundratals krängde kring skeppen,
med bävande rop och brådska packade sig undan inåt de
sidlänta risåkrarna.»

*



Det skulle vara ett betänkligt avsteg från sanningen, om
man sökte förneka, att författaren till »Min son på galejan»
är något väl naturlig och rättfram i sitt skämt. Fikonalöven
förstår han sig inte på. Men från osund cynism och frivolitet
är han kemiskt fri. Och som människa får han ej bedömas
enbart efter vad han skrivit ned, isynnerhet som han
författat sin reseskildring med tanke blott på att fägna glada
umgängesvänner men ej för att lägga den inför allmänhetens
ögon. Jakob Wallenberg var »ej blott en glättig och
underhållande sällskapsbroder utan tillika en rättskaffens och
med stora predikogåvor utrustad präst av vidare strängare
noggrannhet i seder och djupare kristligt allvar i sin
övertygelse, än mången tyckt sig kunna döma från skämtets
frihet i hans reseberättelse», skriver hans reskamrat,
sedermera översten vid arméns flotta Ekenstam. Själv talar han
om sina predikogåvor i ett brev till Lindblom sålunda: »Jag
är en slät karl i lärdomsvägen, och som jag är en hjärtlig
hatare till all möda, lär jag ej bli annat. Dock predikar jag
bra, fast jag är en lös teolog, ty jag gör det så enfaldigt och
ostuderat, rent utav opposit[2] mot alla grannlåtspredikanter.
Enfin[3]: jag talar ideliga Guds ord och anser alla världsliga
blomster som grövsta blasfemier[4]

Av ett brev från honom ser man emellertid, hur han
gladdes, när hans vänner funno nöje i hans »tokroliga
resebeskrivning». Blott »den stadiga ålderdomen» gillade den icke.
Ej heller hans äldre och stadigare broder, sedermera lektor
Marcus Wallenberg. Han gav honom moralkakor, vilka

[1] Ett slags kinesiska flodbåtar, vilka se ut som stora tofflor.
[2] I opposition.
[3] Angfä́ng: med ett ord.
[4] Hädelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free