Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Emanuel Svedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ar 1710 företog han en studieresa dit. Han var då 22 år
gammal. Det var just tiden för »naturvetenskapernas
uppvaknande», och Svedenborg gladde sig mycket åt att få se
och höra den store Newton.
På vägen till England var han ej mindre än fyra gånger
i livsfara. Först strandade fartyget på en sandbank och
blev illa tilltygat. När det väl kommit loss, blev det
anfallet av sjörövare. Längre fram under färden mötte det
ett engelskt fartyg, som tog det för ett sjörövarfartyg och
gav det en bredsida, så att kulorna veno om öronen på de
ombordvarande. Och då man äntligen efter alla vedermödor
kom fram till Themsens mynning, hade ryktet spritt sig,
att pesten utbrutit i Sverige, varför de ombordvarande
förbjödos landstiga på sex veckor. Svedenborg lyckades dock
komma ombord på en mindre segelbåt, som skulle in till
London, men blev uppspårad i staden, och det hängde på
ett hår, att han lyktat sina dagar i galgen.
Men svårigheter äro till för att övervinnas. Det fick även
Svedenborg erfara. Och när han väl kommit fram till resans
mål, prisar han sin lycka att få träda i beröring med
Europas berömdaste naturvetenskapsmän och sitta som
åhörare av självaste Newtons föreläsningar. Han är nu fylld
av sjudande iver för sina studier, och hans mekaniska
intressen ge sig utlopp i ej mindre än fjorton epokgörande
uppfinningar, som han beskriver i brev till fadern, vilken
tyvärr slarvade bort ritningarna. Än är det en ångmaskin,
än en flygmaskin, än en undervattensbåt, en kulspruta o. s. v.
Det blir nästan något mycket av det goda. Men det tycker han
inte själv. Han bara gläds däråt, icke utan en viss ungdomlig
stolthet, och han tänker sig sin framtid som vetenskapsman.
Efter hemkomsten från England, år 1715, kom han i
beröring med Kristofer Polhem, som genast fick ett starkt
intryck av Svedenborgs »kvickhet och goda kvaliteter»,
såsom han skriver till en vän.
Av Polhem blev Svedenborg föreställd för Karl XII, som
blev så förtjust över den nya bekantskapen, att han
utnämnde honom till assessor i bergskollegium. Den fullmakt,
han erhöll, föreskrev, att han skulle åtfölja Polhem och vara
denne till hjälp »vid dess byggningars och inventioners[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
