- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
293

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Emanuel Svedenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stjärnorna inflytande på människornas hälsotillstånd. Hos
Svedenborg fanns av naturen en stark benägenhet för dylika
meningar. När han nu länge gått och grubblat över de
livsgåtor, som sysselsatte honom, utan att finna någon
möjlighet till deras lösning, får han en dag en uppenbarelse,
som skulle bli avgörande för hela hans själsliv. En morgon
år 1743 föll han i ett tillstånd av medvetslöshet, så att han
var nästan som död. Han såg nu en uppenbarelse av ett
inre ljus, och när han vaknade, kände han, som han säger,
»att mitt huvud städades och rensades från det som skolat
hindra dess tankar». Han kunde hädanefter se klarare och
djupare än förr in i de fördolda tingen. Det ljus, som
uppenbarat sig för honom, tydde han som ett återsken av Gud
själv, och från denna stund står Svedenborg i ständig
förbindelse med en högre makt, vars närvaro han känner, när
han är på rätta vägar, men som överger honom, när han är
på villospår.

Hela hans väsen undergick vid denna tid en genomgripande
förändring. Han märkte, hur ali självbelåtenhet över
de vetenskapliga upptäckter, han gjorde, hade förflyktigats,
och »hurusom hågen för fruntimmer så hastigt ändades,
som varit min huvudpassion». Så känner han sig i ett slag
renad från sinnevärldens slagg, befriad från de frestelser,
som förut stått hindrande i vägen för hans högre själsliv.
Dock icke för alltid. Då och då återkomma de sinnliga
frestelserna och författarfåfängan.

I sådana stunder ansattes han av en fruktansvärd ångest.
Vid påsktiden 1744 blevo dessa själskval värre än någonsin.
Han föll i gråt, han darrade och ängslades, som om han vore
fördömd. Under natten efter annandag påsk skakades han
upprepade gånger av »en obeskrivlig, stark rysning ifrån
huvudet till föttren med ett dån, som många väder stött
tillsamman». Han kastade sig ned på sitt ansikte och bad
brinnande böner. Då kände han, hur en osynlig hand
lade sig över hans sammanknäppta händer, och i samma
ögonblick såg han Guds Son ansikte mot ansikte. Det var,
säger han, »ett ansikte av den heliga min och allt, som intet
beskrivas kan, och leendes, så att jag tror, att hans ansikte
så ock varit, medan han levde».

Efter denna uppenbarelse började han känna sig som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free