- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
318

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fjäll». Tänk att få se lapparne, detta egendomliga
fjällfolk, i deras dagliga liv, att få studera den massa olika
fåglar från hela världen, som varje år samlades i vildmarkerna,
»på det de här, frie från buller, uti ro måtte värpa sina ägg
och uppföda sina ungar!» I de stora strömmarna borde
finnas okända fiskar, och rikedomen på insekter i dessa
trakter var allom bekant. Av växter fanns det säkerligen
många »rara och obekanta». Ja alla naturens riken hade
nog här mycket sällsamt att bjuda på.

Men en Lapplandsresa ansågs på den tiden lika vågsam
som en nordpolsfärd i våra dagar. Modern sökte beveka
sin Karl att avstå från en så farlig tanke och upprepade
det gamla ordstävet:

»Uti ditt land du bliv och bo!
Där bruka dig i en rätt tro!
Där skall dig Gud väl föda.»


Fadern menade dock, att sonen hade endast sig själv att
sörja för. »Finner du det bliva till din framtida befordran»,
sade den gamle prästmannen, »så anropa Gud om hjälp!
Han är allestädes, även i de vildaste fjällar. Förtrösta på
honom! Mina böner till Gud skola följa dig.»

Medel lyckades Linnæus efter åtskilliga svårigheter få,
och den 12 maj 1732 red den unge studenten med en liten
resväska av läder på en rem över axeln, hirschfängare[1] vid
sidan och en liten bössa vid sadeln ut genom Uppsala »norre
tullport», ensam mot okända öden och faror i nordanland,
följd av de sinas välgångsönskningar och varma böner.
I sin dagbok tecknar han vårstämningen med ljusa, vackra
färger: »Himmelen var klar och varm, västanvädret
svalkade med en behagelig pust, och en dunkel färg begynte
från väster betäcka himmelen. Lärkan sjöng hela vägen
för oss, darrande i luften. Nu begynte hela marken fägna
sig och le, nu kommer sköna Flora och sover hos Febus.
Nu stod vinterrågen ett kvarter hög, och kornet hade
nyligen utvist ett blad. Björken begynte nu spricka ut och
alla lövträ visa sina löv, förutom alm och aspen. Jag såg
allestädes om vägen stomärrarna gå i bet med sina små
unga föl, admirerandes deras långa ben, vilka sägas vara.



[1] En liten värja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free